Malmros hotade att slå ihjäl mig
En titt i backspegeln.
Det gäller såväl för dokumentärfestivalen Tempo, som för årets stora Oscars-vinnare ”The artist”.
Att dokumentärfilmer blickar bakåt, ligger ju så att säga i dess natur. Men åtminstone de svenska filmerna på Tempo, som pågår i Stockholm till och med söndag, fäster blicken mot sådant som hände för rätt länge sedan. Författaren Birgitta Stenbergs vilda liv som ung. Ett sexuellt övergrepp för 25 år sedan. Eller 78-åriga Carolyn Cassady, som hela sitt vuxna liv fått älta ungdomsåren med Neal Cassady (1926-1968) och Jack Kerouac (1922-1969).
Kerouac skrev ”På drift” (1957), beatnikrörelsens mest inflytelserika roman. Cassady var bästisen som blev förebild för bokens huvudperson.
Carolyn Cassady är med på ett hörn i boken, men var i verkligheten både Kerouacs älskarinna och Neal Cassadys hustru. Ett flickvänskändisskap hon har väldigt blandade känslor inför. Det förstår man av Malin Korkeasalos och Maria Ramströms fina och inkännande porträttfilm ”Love always, Carolyn” (
), som invigde Tempo.
Carolyn skrev sina memoarer 1990, men kan inte styra hur andra skildrar henne.
Sissy Spacek har redan spelat henne i ”Heartbeat” (1980). I år kommer två nya fiktiva filmer. Radha Mitchell spelar henne i ”Big Sur”. Och Kirsten Dunst i ”På drift”, första filmen efter den klassiska romanen. Förmodligen premiär i Cannes i vår.
Femfaldiga Oscarsvinnaren ”The artist” är både en rolig och gripande kärlekshistoria och en hyllning till filmkonsten i sig. Utspelas i slutet av 1920-talet, under stumfilmens sista år.
Skulle själv ”bara” ge den 
i betyg. Dels på grund av en liten svacka i mitten, dels av ren överlevnadsinstinkt. Såg filmen samtidigt som regissören Ulf Malmros och hans spontana reflektion efteråt var… ”hotfull”:
– Jan-Olov, ger du inte 
, slår jag ihjäl dig!