Jan-Olov Andersson: Hade önskat mer av Dorsin
Komikern Henrik Dorsin fungerade utmärkt som julvärd i SVT 1.
Fast i ärlighetens namn hade jag väntat mig något mer, utan att riktigt veta vad det är jag ville ha...
Det är ett hedersuppdrag att vara julvärd i public service-tv. Att presentera programmen, att vara en slags länk till tittarna, inte minst de som sitter ensamma i tv-sofforna, under denna traditionella familjehögtid.
Efter det att Arne Weise slutade år 2002, har tretton julvärdar, inklusive årets Dorsin, avlöst varandra.
Tänker inte rangordna dem, då jag under hälften av dessa år inte firat särskilt mycket jul utan promenerat omkring på en strand i Koh Lanta i Thailand och inte har en aning om hur till exempel Anne Lundberg, Lasse Kronér, Lisbeth Åkerman eller André Pops skötte sig.
Henrik Dorsin var väldigt korrekt när han satte sig i länsstolen. Sjöng kvällens tv-tablå som en (aningen trög) kuplett. Gjorde ibland oss tv-tittare lite osäkra genom att vara lite nervös eller spela lite nervös. När han fick till en pinsam tystnad innan Rapport genom att runda av sitt prat för tidigt, var det ett misstag eller skoj? Vem vet...
Hans prat hade stundtals lite svärta i botten. Om att alla kanske inte vill eller kan fira jul på det traditionella sättet.
Den enda förinspelade sketchen – när han for runt som en vettvilling i ett SVT-hus totalbefriat från människor – var väldigt rolig.
Tidigare julvärdar hyllade honom redan under julaftonskvällen på twitter. Kvällstidningarnas läsare var också enormt positiva. Och jag tycker också han fungerade utmärkt; han spred värme och hade god kontakt med tittarna.
Förmodligen är jag helt enkelt bara för barnsligt överförtjust i hans senaste show ”Näktergalen från Holavedsvägen” (såg den två gånger) och hade väntat mig några mer galenskaper, utan att riktigt exakt veta vad jag ville ha...