Svensk tv är brutal
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-09-13
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Elakt, brutalt, rått. Svensk tv slår rekord.
Tragiska tjockisar hetsbantas i värdelösa ”Biggest loser”. Söta barn utan självinsikt eller poptalang förnedras i lysande ”Idol”.
Inte mig emot.
Popbranschkunniga? Visst. Men hur är de som potentiella tv-stjärnor?
Jag bedömer ”Idol”-juryn – på juryns eget sätt.
Alla vet att fetma är västvärldens kanske största hälsoproblem och en klassfråga. Att göra fetma-tv är modernt.
Men den verkliga programidén är förstås inte seriös. Idén är att vi ska skratta åt stackars tjockisar som lullar runt i motionsspår och hetsas med tårta.
”Biggest loser” på Kanal 5 är därmed det freakigaste program som producerats i Sverige.
Jag har inget principiellt emot det. Jag kan tänka mig att skratta åt tjockisar.
Förnedrings-tv är okej så länge deltagare är med i leken och det är 125–200-kilosklumparna i ”Biggest loser”.
Men tyvärr var programmet lika fartfyllt, spännande och piggt som showen då tvätt torkar i en betongkällare. Och jag skrattar inte åt deprimerade, gråtande, ångestridna tjockisar. Tvärtom, då vill jag gråta också.
”Biggest loser” är inte bra underhållnings-tv. Det är rent skräp.
”Idol” på TV4 är däremot rätt lysande lättunderhållning. Välgjort, kul, vasst - och utan att behandla en livsviktig fråga som fetma.
”Idol” ger en lätt tragisk, och komisk, bild av ett Sverige där varannan tondöv stackars tonåring med alltför välmenande föräldrar inbillat barnet att hon fötts med Whitney Houstons talang och nu drömmer om att bli stjärna. Man skäms och blundar.
Juryn är mycket rå och hård. De ger sig mest på rösterna men även stil, utseende och utstrålning.
Det är elakt, det är på gränsen, det är de tuffaste sågningarna av amatörer som setts i svensk mittenfåra-tv.
Men de insiktslösa har själva ställt sig där. De har bett om det. De kan gott få höra att de aldrig kommer att bli stjärnor och att de bums bör skaffa ett riktigt jobb.
Givetvis skulle ordförande Swartling och gänget kunna vara betydligt råare.
Precis som jag hade kunnat vara här ovan, där jag bedömer juryns kompetens som tänkbara tv-stjärnor. Elakt, brutalt, rått.
Som man behandlar andra blir man behandlad själv, som det brukar heta.
Fredrik Virtanen sätter betyg på ”slaktarna”
Popbranschkunniga? Visst. Men hur är de som potentiella tv-stjärnor?
Jag bedömer ”Idol”-juryn – på juryns eget sätt.
