Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Jenny, Jennifer

Drömpjäsen – en ”jävla” utmaning

Uppdaterad 2012-02-15 | Publicerad 2012-02-14

Skådespelarna ute på hal is i nya ”Dirty dancing”

”Dirty dancing”, är en rejäl utmaning.

– Vi visar oss lite med rumpan bar, säger Marie Richardson.

De har repat i månader.

Pascal Jansson, 33, och Emilia Runsteen, 25, har tränat sex dagar i veckan sedan början av november.

Allt för att göra sina drömroller rättvisa.

– Det är först nu som jag har förstått hur mycket filmen har betytt för mig. ”Dirty dancing” har varit dansfilmen som inspirerat mig. Med det här är cirkeln sluten, säger Pascal som spelar dansläraren Johnny Castle.

Castle och Frances ”Baby” Housman är 60-talets ”Romeo och Julia”. Episka. Odödliga. En utmaning för den som ska tolka dem.

– Väldigt många har en relation till filmen. Historien är densamma nu i musikalen, men mer fördjupande, säger Emilia Runsteen som spelar ”Baby”.

”Är okänt vatten”

I filmen möts två världar, precis som i den svenska rollbesättningen. En balettdansös, en musikalartist och två välkända Dramaten-skådisar i form av Marie Richardson, 52, och Björn Granath, 65.

– Alla är ute på skakigt, okänt vatten. Ingen är riktigt säker och man visar sig lite med rumpan bar. Det gör oss öppna och sårbara, vilket är väldigt bra för närheten, säger Marie Richardsson.

Hon säger att det är ”en jävla utmaning i sig” att göra film till teater och att tolka klassikern har utmanat dem alla. Pascal Jansson såg dansen som en ”piece of cake” men fick plötsligt kämpa med höftrörelserna. Marie Richardson och Björn Granath är vana att leverera repliker lite när de vill. Men med musiken som roder får de inte längre styra själva.

– Det var svårt i början när de sa ”du har åtta takter på dig” och jag bara, vad är åtta takter? säger Björn.

”Engelska utan hjärta”

Musikalen har satts upp tidigare, nu senast på West End i London, men skådespelarna lovar en ännu effektivare svensk version när den i kväll har premiär på Chinateatern i Stockholm.

– Vår är bättre. Den engelska var tam, utan hjärta, säger Pascal.

– Publiken kommer inte att bli besviken, säger Björn.