Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Jenny, Jennifer

”Vissa verkar gilla mig för min ålder”

Publicerad 2012-02-20

Amanda Mair om sin raketkarriär: ”I Sverige känns allt mer spänt”

Tar det piano Amanda Mair är inte stressad över att ha blivit känd på kort tid. ”Det har inte känts jobbigt utan jag har bara tagit en dag i taget”, säger hon.

Hon är ung, hajpad och ­kritikerrosad.

På mindre än ett år har Amanda Mair, 17, gått från okänd gymnasietjej till ­Sveriges nya pophopp. Nu är debutplattan ute.

– Jag är inte rädd, säger hon.

Har fått Mairsmak Amanda Mair vill spela mer utomlands.

Det har alltid bara varit Amanda och pianot.

Men på några månader förändrades allt. Nu är 17–åringen Amanda Mair med hela musikbranschen.

– Jag hade aldrig förväntat mig det här. Aldrig tänkt på att släppa skiva, säger hon.

”Vill få spela”

Amandas moderna syntpop tog sig rakt in på kritikernas hyllningslistor i somras. Men själv vill Amanda bara att ­publiken ska känna. Och att hon själv ska få jobba för ­karriären.

– Det jag vill är att få spela. Att bygga upp karriären på egen hand. Spela de små spelningarna, de små ställena, så det blir lite personligt.

Men framgången har inte låtit vänta på sig. Förutom tre hyllade singlar har Amanda uppträtt i flera tv-kanaler och på Rockbjörnengalan.

– I början tyckte jag att det var jättekul med all positiv respons, men såhär i efterhand kan jag känna lite press. Att människor förväntar sig mycket av mig.

Hon tystnar.

– Allt har gått på mindre än ett år. Men jag har hängt med. Det har inte känts jobbigt utan jag har bara tagit en dag i taget.

Fastnar inte i Sverige

Och framgångståget har ­redan passerat Sveriges gränser. I januari uppträdde hon i Spanien och fler utlands­spelningar är ­redan ­bokade. 

– Det är jätte­häftigt och väldigt smart, så man inte fastnar i Sverige.

Än skriver hon ingen egen musik. Bakom plattan finns låtskrivare som Philip ­Ekström, känd från The Mary Onettes. Men Amanda är väldigt noga med att musiken ska spegla ­henne.

Hon vill inte påverkas av andra.

– Risken är att man tappar det man själv vill med musiken. Att man tänker i någon annans fotspår. Att det inte blir ”jag”. Och då blir det pannkaka av alltihop.