Arenarock - underbart kittlande masspsykos
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-04-04
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Följande måste slås fast:
Arenarock är det roligaste som finns.
Så naturligtvis ska det bli fantastiskt att se Gyllene Tider på Ullevi i sommar.
Bjurman
Den åsikten får såna som jag egentligen inte hysa.
Första budet på den rockjournalistikens heliga ark redan de gamla grekerna"förlåt, de gamla skåningarna ska det vara"spikade upp på kyrkväggarna på 1800-talet lyder:
Du skall icke tycka att levande musik kan upplevas på andra sätt än i trånga, mörka, svettiga lokaler som kallas rockklubbar.
Men de får väl piska mig som de piskar Mel Gibson i "The Passion of the Christ" (nej, det var faktiskt inte romare som torterade Jesus. Det var gamla rockjournalister. De tyckte att han var för positivt inställd till Genesis "The lamb lies down on Broadway").
För jag älskar ändå att uppleva konserter i ishallar och på stora fotbollsarenor.
Att se Fleshtones ställa till med brakande fest på Debaser är tvivelsutan en stor upplevelse.
Men det utesluter inte att det samtidigt - på ett helt annat sätt - är bedårande att vara med när Bono initierar jordbävningsframkallande allsång till "I still haven"t found what I"m looking for" på ett fullknökat Ullevi.
- Jag tror inte att det handlar om musik på såna tillställningar, sa den högt respekterade, men till arenarock synnerligen skeptiske, Lennart Persson när ämnet diskuterades i "Studio Pop" i SVT i veckan.
Jo, det gör det förstås.
Men inte bara - och musik har, som kloka människor brukar påpeka, aldrig handlat bara om musik.
Det är skådespel också.
Teater.
Underhållning.
Och en masspsykos det - jag erkänner, jag erkänner - är mycket kittlande att bli en del av.
Sedan kan man ju diskutera om alla som tar på sig arenakostymen verkligen fyller ut den.
Oasis är praktexemplet på ett band vars gester var alldeles för små till och med för en arena som Globen.
Däremot tycker jag - till skillnad från de flesta andra - att Kent intog Stadion med rätt sorts pondus; där handlade det nog snarare om att publiken var ovan vid själva formatet.
Frågan är hur det går för Gyllene Tider i sommar.
Gustaf Norén - briljant vikarie i Studio Pop-panelen - antydde att det skulle kunna bli lite futtigt när en snäll Per Gessle går fram till scenen och piper ett förskräckt "Hej Ullevi".
Själv tror jag att just han - Gessle - inte ger sig i kast med något han inte vet att han kan genomföra.
Hur som helst ska det bli väldigt kul att åka dit.
Arenarock är ju bäst.
See you there.
Art Bruts "Formed a band" är en klassisk punkrocksingel från våren 2004.
Jag har blivit bönhörd:
Första säsongen av "Dallas" släpps på dvd i höst - och en box med alla 180 Seinfeld-avsnitt, plus digert extramaterial, är under produktion.
Då väntar vi bara på ett liknande besked gällande "Spanarna på Hill Street". Jag saknar LaRue!
Efter allt hallabaloo kring Morrisseys comeback känns förstasingeln "Irish blood, English heart" - som, för att tala på skivbolagens fikonspråk, precis "gått" till radion - som en ganska betydande besvikelse.
Marit Bergman gick alltså rakt in på försäljningslistans förstaplats - samma vecka som E-Type och Gyllene Tider släppte nya album.
Genombrottet är lika monumentalt som välförtjänt.
GAIS-Brage, 16 april.
Ville bara att det skulle stå.
Pixies gör verklighet av live-dröm Det nyligen återförenade Pixies blir först i världen att genomföra en idé rockfans drömt om i decennier: live-skivor utgivna i samma stund som de produceras. Alla amerikanska shower under den comebackturné som inleds i Minneapolis 13 april spelas in på skiva och säljs sedan direkt efter avslutad föreställning. Förhoppningsvis lever projektet vidare så att även sommarens spelning i Hultsfred förevigas.
Wu-Tang Clan gör comeback Hiphopfansen får se till att boka Londonresor i sommar. Legendariska Wu-Tang Clan gör nämligen comeback på Hammersmith Carling Apollo i just London 7 juli. Alla de viktiga medlemmarna - RZA, Method Man, Ghostface Killah och Raekwon - ska medverka, är det tänkt. Hårdringarna från Long Island gör också ett framträdande på den stora Oxegenfestivalen några dagar senare.
Orsaker till extas
1 (1) Marit Bergman
2 (2) Di Leva
3 (NY) Art Brut
4 (3) R Kelly
5 (NY) Graham Coxon
6 (5) Bob Dylan
7 (NY) Cecilia Nordlund
8 (NY) George Costanza
9 (NY) Filip & Fredrik
10 (NY) Kimmie Rhodes