Persbrandts nya roll: Galen kung

Shakespeares drama ”Macbeth” sätts upp på Maximteatern i Stockholm i höst. Titelrollen spelas av Mikael Persbrandt som ser fram emot att ta sig an sin första kung.

– Makt, våld, sex och död i ett Europa som brinner. Det kan inte bli mer aktuellt.

Samarbetet med Strindbergs "Dödsdansen" gav mersmak. Nu strålar regissören Stefan Larsson samman med Mikael Persbrandt igen, den här gången i sällskap med Marie Richardson som spelar lady Macbeth.

– Jag har inte spelat Shakespeare förut och inte heller kung. Det är dags nu, absolut. Det ska bli jävligt kul, säger Mikael Persbrandt.

”Hans förbannade plikt”

Som delägare i Maximteatern har han tillsammans med kompanjonen Agneta Villman planer på att sätta upp ungefär en dramatisk klassiker om året. Stefan Larsson ser också fram emot att fortsätta samarbetet till hösten och utlovar en vacker, berörande pjäs.

– Det är så roligt att regissera Micke. Det finns ett rakt nedstigande led från Lars Hansson till Keve Hjelm och sedan Micke. Det känns jobbigt att säga nu när han sitter här precis bredvid mig men Micke måste göra de här rollerna. Det är hans förbannade plikt. Det är inte många som kan beröra 800 personer bara när han kommer in på scenen. Han är världsklass.

Hur känns det att höra det här?

– Ja, jag blir rörd, vad ska jag säga? Stefan och jag har en ”ongoing lovestory” sedan 1983 och vårt samarbete bara fördjupas och växer. Jag längtar efter att komma i gång. Han tycker att jag alltid lär mig texten lite långsamt så jag har gett mig tusan på att kunna det mesta när jag kommer till repetitionerna, säger Mikael Persbrandt.

När tycker du själv att du är som bäst på scen?

– Men Gud vilken fråga. Du vet, oftast när en skådespelare tycker att han är bra säger regissören "i dag var du värdelös". Det är något med självmedvetenheten och det självgoda man måste ge akt på. Men någon gång då och då får man kontakt med teatergudarna och det är de sekunderna som gör att man kommer tillbaka.

”Så okomplicerad”

Just ”Macbeth” är omgärdad med vidskepligheter i teaterkretsar. På vissa håll nämner man inte pjäsens namn högt utan kallar den ”that Scottish play”. Men det verkar inte oroa Maxim-gänget.

– Nej. Det finns en viss neuros såklart, att odla och nära som skådespelare men det blir väldigt komplicerade människor av det. Och jag som har varit så okomplicerad hela min karriär, jag pysslar inte med sådant, ha ha, säger Mikael Persbrandt.

Miranda Sigander/TT