Det mest hatade bidraget regerar
Publicerad 2015-05-19
Det handlar om Ryssland i kväll.
Landets bidrag kommer att regera i kvalet.
Men det blir knappast en populär vinnare.
Det börjar att bli en tradition i tävlingen.
Ungefär som svåruthärdlig falsksång, knäppa nummer och intressant klädsmak.
De ryska artisterna har det inte lätt på plats.
När de uppträder brukar buropen dåna och applåderna bli blygsamma efteråt.
Läs också: ”Det fjantigaste vi hört på många år” – Markus Larsson sätter plus på alla bidrag i semifinal 1
Publiken i arenan brukar ta chansen och uttrycka sitt missnöje med den ryska regimen och Vladimir Putin. Det återstår att se om protesterna blir lika högljudda i Wiener Stadthalle som när tvillingsystrarna The Tolmachevy Sisters uppträdde i Köpenhamn i fjol.
Rysslands hårda antigaylagar är en förklaring till att Eurovision-fansen reagerar så starkt. Lagen förbjuder ”propaganda för icke-traditionella relationer” och eldar på homofobi och ignorans.
Men det är knappast enda motivet. I så fall skulle fler länder med tveksam, politisk syn på sexuella minoriteter få samma behandling.
Konflikten i Ukraina och att flera deltagarländer i tävlingen tidigare har ingått i det ryska imperiet och fortfarande känner sig förtryckta av supermakten spelar också in. På den här skolgården representerar Putin politisk mobbning och inte demokratiska värderingar.
Men eventuella protesthandlingar spelar ingen roll i kväll. Rysslands representant Polina Gagarina kommer, fullt rättvist, att gå direkt till final. Numret ”A million voices” är ett välgjort Eurovision-drama som reser sig flera våningar högre än de flesta av konkurrenterna. Dessutom har hon lika mycket krut i pipan som en fälthaubits.
Tv-tittarna kommer dessutom inte märka av eventuella burop. De kommer med stor sannolikhet att dränkas i sändningen av förinspelat jubel, och det känns vid närmare eftertanke rimligt. Inga artister ska behöva klä skott för sina regimers illgärningar.
Att tro på att politik inte spelar roll i Eurovision är naivt. Knivstick och utspel sker hela tiden, under ytan eller i fullt dagsljus. I år reagerade Azerbadzjan på ärkefienden Armeniens bidrag. De uppfattade låtens titel ”Don’t deny”, som ändrades till ”Face the shadows”, som en uppmaning till att inte glömma det armeniska folkmordet, ett brott som Azerbajdzjan inte erkänner.
Och är det ett sammanträffande att Moldavien, som upplever hårda konflikter med ryska separatister, ställer upp med en artist från Ukraina?
Det intressanta är hur Eurovision song contest ska förhålla sig till ett Europa som blir allt kallare, allt mer nationellt och allt oftare vill stänga gränserna.
”Bygga broar” är årets slogan i Österrike. För ögonblicket känns det tyvärr som ett tomt reklambudskap från en världsfrånvänd bubbla.