Jag vill flytta in och bo i ”Den store Gatsby”
Publicerad 2013-06-16
Jag är så trött på vanliga kläder.
På vanliga stora stark.
På 10-talet.
”Den store Gatsby” har förstört verkligheten.
Vänner som sett den sa att det var tjugo minuter tittfest och två timmar långtråk.
Dessutom var den överdriven.
Min kollegas femtonåriga dotter älskade den.
Det var ungefär det jag visste om ”Den store Gatsby” före jag såg den på bio här i veckan. (Nej, jag har inte läst boken).
Det skulle dock visa sig att det inte var så mycket till film.
Det var en orgie.
Och vilken orgie!
Jag var orolig med tanke på förhandsrapporterna om två timmar långtråk. Jag har redan svårt att hålla nerverna i schack under en 90 minuter lång film.
Men det var slöseri med oro.
Filmen börjar med att en man visar sig vara alkoholiserad. Hur många filmer börjar förresten inte med att någon är alkoholiserad? Alltid, alltid är det någon jävel som sitter där, darrig, stripig i håret och hålögd. Man måste vända sig till ”Madagaskar”-filmerna för att slippa att någon av huvudkaraktärerna är på dekis.
Nåväl, det var inte det jag ville komma till.
Det jag ville komma till är att efter inledningsscenen med den alkoholiserade mannen (Nick Carraway) öppnas dörren till en drömvärld.
Jag har sällan trivts så bra i en film som jag trivdes i ”Den store Gatsby”. Jag inte bara stormtrivdes, jag orkantrivdes, om man nu kan göra det. Det var som att komma hem till några sköna kompisar och sitta runt ett bord och bara prata om roliga saker och dricka vin och inte vilja gå hem trots att man ska upp tidigt och gå på sin kusins unges dop dagen efter.
Hela filmen är extra allt. Fyrverkerishower, drinkar i fontäner, Jay Z-producerad hiphop, gigantiska salar, dårar som spelar orgel. Bubblor! Hästar! Pelare! En alldeles, alldeles underbar fantasi. Jag vill in i filmen. Det är ett rent fysiskt begär: jag vill stiga upp ur stolen och på något vis hoppa in i ”Den store Gatsby”-världen. Känslan är stark. Jag vill inte leva i den vanliga världen längre.
Jag har ångest över det faktum att lamporna ska tändas i biosalen och allt godisskräp ska blottas och alla vanliga människor med vanliga jeans och vanliga tröjor ska sitta där och att det är verkligheten.
Att man ska gå ut på gatan och vanliga bilar kör omkring och att folk sitter på vanliga pubar och dricker vanliga stora stark.
Nu, flera dagar efteråt har verkligheten känts lite fulare och rejält mycket tråkigare.
I kväll ska jag gå och se den ”Den store Gatsby” igen.
Hör ni inte av mig mer efter det här så vet ni vart jag tagit vägen.
Veckans
Vem har inte druckit sig packad, bråkat med sin kille och kastat sin mobiltelefon under ett raseriutbrott? Man kan konstatera att Erin Brockovich är som oss andra. Skillnaden är väl bara att hon försöker ratta en båt samtidigt, med 1,8 promille i pannan.
Veckans dingding-värld-nyhet: vd:n för företaget som anklagas bära ansvaret för Jacksons död försvarar sig i rätten med att Michael Jacksons spöke (!) har kontaktat Lionel Richies ex-fru (!) och sagt att dödsorsaken berodde på ett oavsiktligt självmord.
En liten tummetott till ”The hobbit”-trailer har släppts och det är väl inte så mycket mer med det. Det roliga är att Aftonbladets alldeles egna fantasynörd Magnus Edlund sågar den med orden ”det ser ut som en reklam för ett tivoli”.
Det har varit tyst kring Ian Ziering, den minst snygga från ”Beverly Hills”, ett tag. Närmare bestämt i tretton år. Men nu är han återigen i rampljuset. Med nytt jobb – och ny kropp. Skådisen ska bli chippendalestjärna och har deffat bort 11 kilo. Han har en imponerande torso för en 49-åring må jag säga.