Dubbelspelaren
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-07-26
Björn Bengtsson gör premiär som huvudrollsinnehavare i Kjell Sundvalls nya film – och som pappa
Två huvudroller och en bebis.
Björn Bengtsson, 37, laddar för trippelpremiär de närmaste dagarna.
– Som skådespelare är ”Bröderna Karlsson” en godisbutik. Men det väntade barnet är förstås mer omvälvande, säger han.
Han är den där typen av skådespelare som alla har sett men få har riktig koll på.
– Känner folk igen mig är det väl från ”Beck: Skarpt läge”, ”Rallybrudar” och för åtta år sedan ”Ramona”, det var ju en huvudroll i en SVT-serie. Folk tror inte att man gör någonting om man inte är med i film och tv. Jag turnerade med Lars Norén och Riksteatern i flera år. Vi spelade ”Kyla” 90 gånger. Den har betytt mycket för mig, jag är jävligt stolt över den, säger Björn.
Spelar bröder
Med ”Bröderna Karlsson”, premiär på fredag, är d ethögst troligt att Björn Bengtsson förvandlas till filmstjärna. Han har inte en, utan två, huvudroller. Han spelar två bröder – en är advokat i Stockholm, en är bonde från Norrland – som i filmens början inte känner till varandras existens. När de väl träffas, leder det till komiska förvecklingar…
– Det är rena godisbutiken för en skådespelare, att få göra både en Stureplanskille och en mer komisk bonnlurk.
Förberedelserna handlade mest om att hitta olika språkbruk och kroppsspråk till de båda bröderna. Själva inspelningen blev oerhört tålamodskrävande på grund av tekniken, när man i många scener skulle ha 2 x Björn Bengtsson i bild.
– Den här motion-caption-control-jävla-kameran eller vad den hette, den är som en programmerad robot som gör samma åkning hela tiden, det gällde att alltid tajma tagningarna. Ibland tyckte man att ”där satt den, det var en skön scen”. Men så funkade just inte den tagningen tekniskt.
Inte lockad av kändisskap
När Kjell Sundvall-filmen nu går upp på 139 orter, har Björn Bengtsson en ganska avslappnad inställning.
– Jag hoppas bara att den hittar sin publik. Att folk blir berörda och får sig ett garv.
Något kändisskap lockar inte. Kanske får man den inställningen om man liksom blir skådespelare av en slump.
– Det finns inga som helst skådespelargener i min familj. På gymnasiet kunde jag byta ut ett språk mot dramatik. Jag hade en bra lärare som jobbade på Astrid Lindgrens värld i Vimmerby. Så där fick jag sommarjobb under flera år. Spelade allt från Birk till Karlsson på taket. I Vimmerby fanns folk från Balettakademien och så sökte jag och kom in där. Fast det var inte min grej, men en lärare där, Marie Delleskog, tyckte jag borde söka Teaterhögskolan. Och så blev det.
– Stanislavskij hade jag ingen aning om vem det var. Först när jag läste ”Natten är dagens mor” av Lars Norén blev teater ett begrepp för mig, för det handlade om min familj, om alkoholism med allt vad det innebär.
Efter några år med en frigrupp i Malmö, en tid på Helsingborgs stadsteater och åtskilliga film- och tv-jobb, skulle Björn Bengtsson få komma att arbeta just med Lars Norén, under några år på Riksteatern.
– Jag lärde mig mycket av hans kompromisslösa inställning, att det är på liv och död, men det gör det också svårare att sätta skorna och gå hem. Det gäller att balansera upp med lite lättsammare saker, som ”Bröderna Karlsson”.
Första barnet på väg
Senaste tiden har Björn Bengtsson mest ägnat åt flytt, renovering av nya bostaden och förberedelser för första barnet.
– Det är ju mer omvälvande än två huvudroller i en film.
Björn Bengtsson om...
… att vara helt naken på film och sexscenerna med Jessica Zandén i ”Bröderna Karlsson”:
– Situationen blev roligare och ännu mer dråplig när man kunde se allt. Min tjej och jag pratade igenom samlagsscenerna. Så hon känner till allt.
… fritidsintressen:
– Jag samlar inte frimärken eller fiskar eller så’n skit. Jag försöker träna då och då när ångesten blir för hög. Och så vill jag utveckla skrivandet. Det är något jag brinner för. Skådespelaren Torkel Peterson och jag jobbar ihop med en filmidé.
… förebilder:
– Jag var en stor fan av Ernst-Hugo Järegård när han levde. Philip Seymour Hoffman, det säger väl alla. Sten Ljunggren tycker jag är kul att jobba med, man blir inspirerad av hans pondus.