Markus Granseth: ”Let’s Dance” är som en bergochdalbana

”Ibland kan vi stirra på varandra och undra vi vad vi har tackat ja till”

Anna & Hans Shimoda

helskärm

Från barnprogramledare till ”Let’s Dance”.

Markus Granseth är uppspelt som få, men undrar också vad han har tackat ja till.

– Ena stunden sätter man något steg och får lite hybris och nästa dag fungerar ingenting.

Grattis till ”Let’s dance”-platsen. Eller ska vi snarare beklaga?

– Det är verkligen ett grattis, jag har sett fram emot det här sedan ”Let’s Dance” startade. Det är hundra procent glädje. Eller det är snarare tio procent träningsvärk, tio procent nervositet och åttio procent glädje.

Så då tänker du inte ”vad fan har jag gett mig in på”?

– Jo, men att vara med i ”Let’s Dance” är en berg och dal-baneupplevelse. Ena stunden sätter man något steg och får lite hybris då man känner att man har knäckt koden. Och nästa dag fungerar ingenting. Ibland kan flera av oss deltagare stå i fikarummet och stirra på varandra och så undrar vi vad vi har tackat ja till.

Många deltagare har vittnat om att vikten påverkas av all träning. Hur är det för dig?

– Jag tycker vikten ligger rätt fast, den är som en kommersiell radiofrekvens. Det är 104,7 liksom. Den måste ner på P3-frekvenser. Men jag märker ändå skillnad i kroppen, i ansiktet har det börjat rinna av lite grann. Det känns mer som att kroppen har omfördelat vikten.

Du är ju barnens stora favorit. Vad är det som gör att du är så barnprogramkompatibel?

– Jag försöker göra innehåll som jag själv tycker är kul och jag tar barnpubliken på allvar. Att jag har lätt till skratt och är en glad människa tror jag också man kan känna. Jag tror barn gillar humor, och man ska ha kul ihop med tittarna.

Hur reagerar dina barn på att du är alla andra barns egendom?

– Den grejen kan vara lite knixig. Det beror vilket humör de är på och vilken ålder de är i. Det fanns en tid då min äldsta dotter tyckte det var jobbigt och tryckte sig mot mig och sa ”det här är min pappa”. Idag är hon väldigt van vid det. Min son som inte hunnit fylla fyra än har börjat förstå att andra barn har en relation till pappa via teven. Men ibland kan det uppstå situationer då man måste ta upp sitt barn och visa att de är nummer ett.

Du har förresten hakat på trenden runstreak?

– Ja! Men det har ju gått åt skogen. Nu är det dansstreak som gäller. Min bästa runstreak-serie var 85 dagar i rad. Förra året sprang jag totalt 250 dagar.

Om man googlar ditt namn tycks du vara kemiskt fri från skandaler. Har du inga skelett i garderoben?

– Är det inte livsfarligt att svara ja på en sådan fråga? Men jag tror inte det.

Men det händer att du går mot röd gubbe?

– Haha! Ja, det händer att jag går mot röd gubbe. Även jag kan göra fel och det är klart jag inte gått igenom livet utan att bråka med någon. Men jag har försökt att vara skön mot de jag träffar.

Hur ser fredagsmyset ut hos familjen Granseth?

– Då är det tacos som gäller. Men idag kanske det blir indiskt. Vi har också en egen popcornapparat som åker fram.