98 dagar i världens största karantän

Oskar Carlsson/TT

Publicerad 2020-07-17

Fotografen Mattias Löw och författaren Reshma Mansuri Löw befann sig i Indien när pandemin bröt ut och landet stängdes ner.

I 98 dagar dokumenterade makarna sina upplevelser – som nu visas i en digital utställning.

Mattias Löw och Reshma Mansuri Löw anlände till Indien i mitten av februari. Planen var att stanna i två månader för att arbeta. Men allt tog en skarp vändning i slutet av mars när coronapandemin bröt ut i landet.

Vad som har beskrivits som världens största utegångsförbud inleddes. Det Indien som makarna känner väl försattes i ett för dem overkligt tillstånd – där rädsla och ovisshet rådde.

– För det första är social distansering inte en teknisk möjlighet i Indien. Det är så mycket människor och man bor i generationer, man vistas i stora grupper, man är väldigt nära varandra. Det är en fysisk närhet och närvaro i allt man gör. Det kan du inte bara ta bort över en natt, säger Mattias Löw.

Smet ut och fotade

I strikt karantän på ett nedgånget vandrarhem i delstaten Kerala började Mattias, som är dokumentärfilmare och fotograf, och Reshma, som är författare, smita ut korta stunder om dagen.

– Från dag fyra, fem och framåt har jag kontinuerligt tagit foton, som någonstans speglar det vi upplevde – ett sorts visuellt vittnesmål.

I tre månader dokumenterade de sina upplevelser, vilket har resulterat i den digitala utställningen "98 dagar – fångad i rädsla" som visas på Fotografisk center i Köpenhamn till den 24 augusti.

Vill ställa ut i Sverige

Utställningen visar dock endast en liten del av allt bildmaterial, och projektet är fortfarande under bearbetning.

– Ambitionen är väl att vi ska hitta ungefär 50 bilder, och att min fru ska skriva tio-tolv texter om det här. Vi vill att det ska bli en fysisk utställning så småningom, förhoppningsvis till hösten, säger Mattias.

Deras förhoppning är att utställningen ska visas i Sverige.

– Från världens absolut största utegångsförbud till det landet som har levt kvar i en relativt normal vardag – det skulle vara en utställningsmässigt intressant kontrast.

ANNONS