Vi var på botten

Torbjörn Ek

Nina och Kim fick läkarhjälp för att bota sin svåra ångest

KARLSTAD. Självmordstankar, djupa depressioner och en självkänsla körd i botten.

För första gången berättar Nina och Kim om spökena från tiden med Friends.

- Jag äter fortfarande antidepressiva medel för att klara av att stå på scenen, säger Nina Inhammar.

melodifestivalen 2oo4

Nina och Kim är en av favoriterna i Melodifestivalens första deltävling på lördag. Två folkkära leenden sedan åren i dansbandet Friends. Men bakom fasaden döljer sig en pågående kamp mot ångest och smärta.

Nina Inhammar äter sedan ett år antidepressiva medel och Kim Kärnfalk går i terapi för att komma till rätta med fler års samlade ångesttankar och känslor av otillräcklighet.

Kända över en natt

- Jag äter antidepressiva medel för att klara av att stå på scenen. Snart ska jag börja gå i terapi. Äntligen känner jag mig tillräckligt bra för att ta tag i allting, säger Nina Inhammar.

Allting började med Friends. 1999 blev gruppen känd över en natt genom dokusåpan "Friends på turné" i TV 4. Gruppen följdes av kameror dygnet runt då tv ville visa hur ett dansband blir till.

- Vi var två unga och ganska oerfarna tjejer från landet. Vi hade ingen aning om att allt vi sade skulle sändas på tv och att vi skulle bli kändisar, säger Kim Kärnfalk.

Friends blev snart ett av Sveriges mest bokade band med spelningar i snitt varannan dag.

2001 medverkade de för andra gången i Melodifestivalen. "Lyssna till ditt hjärta" blev en landsplåga och förde tjejerna till schlager-EM i Köpenhamn.

Kördes till akuten

Men framgångarna hade en baksida.

- Problemen började på allvar då vi skulle sjunga för kungen på nationaldagen 2001. Att sjunga för kungen hade alltid varit min dröm, men plötsligt kände jag ingenting, säger Kim.

Allt turnerande hade tagit ut sin rätt. Nina och Kim var körda i botten och på vägen tillbaka från uppträdandet för kungen drabbades Kim av en panikångestattack.

- Det började hugga i bröstet och jag kunde inte andas. Jag var helt säker på att jag skulle dö och vi fick ta oss direkt till akuten.

Kim fick diagnosen panikångest men vägrade tro att hon var sjuk. Hon sa ingenting till skivbolaget om sitt tillstånd utan fortsatte jobba - trots ofta återkommande panikångestattacker.

Även Nina började må dåligt av allt arbete. Utöver den pressade situationen brottades hon med spöken från barndomen i form av sin pappas död.

- Plötsligt ville jag bara dö. Jag började fundera ut hur jag skulle ta livet av mig utan att det skulle märkas att det var självmord. Självkänslan var på botten, jag började tycka illa om allt hos mig själv, säger Nina Inhammar.

Då gruppen blev tillfrågad om att ställa upp i ännu en schlagerfestival, 2002, ville Kim Kärnfalk inte mer.

- Men vi lottade och lotten föll på att vi skulle vara med. Jag mådde så dåligt att jag spydde varje gång vi skulle upp på scenen, säger hon.

Splittringen var oundviklig. Hösten 2002 tog medlemmarna ett gemensamt beslut att lägga av.

- Vi hade kraschat totalt psykiskt om vi fortsatt, säger Nina Inhammar.

Den långa vägen tillbaka har börjat. I maj 2003 sökte de båda hjälp. Kim genom kognitiv beteendeterapi och Nina genom den antidepressiva medicinen Citalopram.

På lördag står de på schlagerscenen igen.

- För första gången på länge har vi fått tillbaka glädjen till musiken. Nu älskar vi att stå på scenen igen, säger Kim Kärnfalk.

- Det känns som att vi vunnit, hur det än går i Meldifestivalen. För vi har redan vunnit den svåraste kampen av alla, säger de båda.

Båda fick flera varnings- tecken

Dan Panas, Linda Hjertén