”Jag vill tillbaka till Sverige”

Magnus Sundholm

Olivia Munn om Sverige, karriären och social fobi

Det står inte still i Olivia Munns värld. Under årets första månader har hon medverkat i en tv-serie, lanserat en långfilm, spelat in en annan, satt punkt för en kärleksrelation och inlett en ny. I en öppenhjärtig intervju med Sofis mode i Los Angeles berättar den 34-åriga skådespelerskan om uppväxten i en militärfamilj, relationen till Sverige och avslöjar handikappet hon kämpar för att besegra.

Stämningen är lite spänd när Olivia Munn kommer in i rummet i sällskap med två kvinnliga medarbetare. Det är ingen fientlig stämning, snarare en känsla av nervositet. Egentligen är det inte så konstigt. Den här intervjun är en av hennes första sedan det blev känt att hon och Joel Kinnaman tidigare i år gick skilda vägar. Det är också hennes första intervju sedan hon och NFL-proffset Aaron Rodgers gick ut med sin kärlek.

Vi börjar intervjun med ett mörkt tema – för att matcha hennes svarta, eleganta Elizabeth and James­-klänning och hennes Louboutinsandaler med lika svarta remmar. Vi börjar med ondska.

Olivia Munn berättar att hon sett en video av en riktig djävulsutdrivning. Det skedde under inspelningen av hennes senaste film, ­”Deliver us from evil”. ­Materialet hade hämtats från den polisutredning som legat till grund för filmen med Eric ­Bana i huvudrollen.

– Det var bland det mest fruktansvärda jag har sett. Killen har en blick i ögonen som om han är från en annan värld.

Hon skakar på huvudet.

– Han kan inte kommunicera på något sätt. Han är bara ond, sitter där i tvångströja och från ingenstans börjar han skaka. Sedan delar sig hans panna.

– I sinnet kan man kanske resonera och tänka att det kan utlösas av stress eller oro. Men så börjar han dregla och skaka. När dreglet når bröstet förvandlas det till blod. Jag såg två droppar. Det började som dregel och slutade som två svarta prickar på tröjan. När jag såg andra pricken stängde jag av. Då var det 25 minuter kvar. Hon får nästan rysningar.

– Jag kunde inte sova på en vecka. Jag såg hans ögon framför mig.

Då är hennes roll i ”Newsroom” säkerligen lättare eftersom skådespelarensemblen tacklar konkreta, nyhetsbaserade händelser. Lika lättsam torde rollen i ”Mortdecai” vara. I den spelar hon mot Johnny Depp.

– Både han och jag porträtterar figurer som har mycket excentriska och extrema personligheter.

– Det är en komedi. Med Johnny blev det som en lek. Vi improviserade och hade kul. Ewan McGregor, Paul Bettany och Gwyneth Paltrow är också med. Vi funkade alla jättebra tillsammans.

Just det är inget som tidigare varit givet för Olivia Munn. Till viss del har det att göra med att hon länge inte kände sig hemma någonstans. Hon föddes i Oklahoma och växte upp med sin kinesiska mamma och  sin första styvfar, som var stridspilot.

Familjen flyttade runt mycket, och bodde bland annat i  Japan, och som 16-åring vände hon tillbaka till Oklahoma, bara för att inse att hon inte passade in.

– Jag var alltid den nya ungen i skolan. I den åldern är folk inte snälla och inte de mest välkomnande.

Hon tacklade det genom att dra sig undan, ­något som satte djupa spår.

– Jag drabbades av en social stress som jag nu i vuxen ålder försöka göra mig kvitt. Jag gör det för att kunna känna mig bekväm i samhället.

På frågan hur hon bär sig åt för att göra det funderar hon kort.

– Jag tror inte att någon skulle beskriva mig som vek. Men jag vill inte att folk ska vara elaka mot mig. När man som barn flyttar runt vänjer man sig vid att de är det.

Hon säger att det har gjort att hon hellre ­nobbar inbjudningar än tackar ja.

– Skulle du till exempel bjuda in mig på din födelsedagsfest skulle jag bli nervös, oroa mig över att folk inte skulle prata med mig. Jag skulle få ont i bröstet, börja svettas, halsen skulle bli röd och jag skulle få svårt att andas, säger hon.

– För att komma över det bestämde jag mig för att jag inte vill vara den personen längre. Även om det är svårt vill jag bara försöka vara någon annan. Jag vill inte leva mitt liv i någon slags undanskuffad trygghet. Det känns som om jag har gjort det så länge.

Hon suckar.

– Jag har varit på jobbet. Sedan har jag kommit hem, satt på en tv-serie, kollat och varit nöjd. Jag har köpt samma saker i mataffären, gått hem och jag har gjort det för att skydda mig själv.

– Jag tror att många i min omgivning varit förvånade över det. Att jag offentligt haft en image och sedan när jag kommit hem gjort samma sak om och om igen. Jag har trivts med det. Det har fått mig att känna mig bekväm, men jag har också avskytt det eftersom jag har skapat mitt eget fängelse.

Hon slår handflatan lätt i bordet.

– För min egen skull måste jag bryta mönstret. Därför har jag fattat beslutet att gå på fester där jag inte känner någon, säger hon.

Med tanke på vad hon har brottats med kan valet av karriär tyckas konstig.

– Yrkesmässigt har jag inte haft samma problem. Det är en något annat.

Hon förklarar det med drivkraften.

– Jag växte inte upp med pengar. Att drömma blev vår valuta. Jag drömde om att ta mig någonstans, och jag försökte ta mig någonstans för att man inte får något utan ansträngning.

Med yrkesvalet har hon brutit en familjetradition.

– Jag har en kusin som just kommit tillbaka från kriget i Afghanistan. Jag har goda vänner som är marinsoldater. Jag har förfäder som var i flottan. Alla jag känner har vuxit upp inom militären, och alla jag känner har någon som varit i krig i någon form och som förändrats av det.

Själv har Olivia Munn förändrats av det tvååriga förhållandet med Joel Kinnaman. Innan hon träffade ”Snabba cash”-svensken visste hon inte mycket om Sverige, men nu kan hon sakna det.

– Senaste gången som jag var i Sverige åt jag köttbullar med lingon, inlagd gurka och potatismos för första gången. Jag åt samma sak fyra gånger per dag – tre dagar i rad, säger hon och skrattar.

– Jag blev helt besatt av det. Jag undrade varför jag aldrig hade testat det förut.

När hon får höra att hon kan köpa det på Ikea i USA blir hon eld och lågor.

– Allvarligt? Är det lika gott? Jag vill kunna ­laga det hemma.

Även om kapitlet med Joel Kinnaman är över betyder det inte att hon slängt bort boken.

– Jag ser mitt liv som en svängdörr och förstår inte varför jag inte skulle kunna återvända till Sverige.

Men på en punkt förstår hon oss inte: religionen.

– Jag växte upp i ett kristet hem. Sedan, längs vägen, som vuxen, slutade jag tro på vissa saker.

– Men när jag såg videon av exorcismen tänkte jag att det kanske finns något där ute som sträcker sig bortom allt det här. Det fick mig att börja tro igen.

Hon avbryter sig, som om hon kommit på sig själv med att tala för döva öron.

– Jaja, ni svenskar, suckar hon leende.

– Er religion är ju icketro.