Som att halsa en dunk Gröna hissen
Publicerad 2014-10-12
David Hasselhoffs nostalgifest är ett bisarrt musikhaveri med uselt ljud
David Hasselhoff blåser bort det tjocka lagret damm från 90-talets glömda stjärnor och bjuder in till fest.
Det blir en Gröna hissen-färgad power walk längs minnenas allé.
Längst bak i bussen gastar Dr Bombay.
På en scen i en svensk sporthall står David Hasselhoff iklädd sin röda livräddarjacka. Han framför titellåten till ”Baywatch” medan två kvinnor i baddräkter viftar med flytdunkar.
Nej.
Detta är inte det mest bisarra som händer under de hundraåttio minuter som Hasselhoff bjuder in till 80- och 90-tals party.
Kasserade karriärer
Detta är bara början.
Showens koncept bygger på att Hasselhoff har rotat allra längst ner i skivbacken för att fiska upp kasserade karriärer att ta med ut på turné.
Solid Base är här för att återuppleva sin korta storhetstid.
Alice Dejay är här för att hoppa upp och ner.
Samantha Fox är förvånansvärt o-dålig.
Det är som en after ski utan skidor.
Finlandsfärjeunderhållning utan färja.
På Malmö Arenas golv festar publiken som om det vore kvällen innan red bull och vodka skulle utplånas från jordens yta.
Flashbackminnena smattrar som stroboskopblixtar.
En hel barndom passerar revy.
Framför ögonen rusar bilder av blandkassettband i bensinmacksställ och Mr Music-cd:s.
Lägsta nivån är obefintlig men det är ingen som är ledsen för det.
Dr Bombay river av sina hits, Turbo B från Snap har med sig en ny sångpartner, Vengaboys skäms inte för något i sitt förflutna. Det gör inte Scooter heller.
Visst vänjer man sig efter tre timmar både vid framträdandena och det usla ljudet.
Mitch hade inte räddat
Men det går inte att komma ifrån att kvällen är ett musikaliskt haveri som inte ens Mitch Buchannon under sin krafts dagar skulle kunna rädda livet på.
Det är som att halsa en hel dunk med Gröna hissen.
Eller önska att man redan hade gjort det.
Celebrate the 80s and the 90s with The Hoff
Malmö Arena. Medverkande: David Hasselhoff, Samantha Fox, Scooter, Dr Bombay, Vengaboys med flera. Längd: Tre timmar. Publik: 4 926 personer. Bäst: Samantha Fox sjunger ”Touch me” som om tiden efter ”Solstollarna” aldrig funnits. Sämst: Turbo B från Snaps human beatbox-medley.