”Onödigt självgott av Kristallengalan”
Nomineringarna till Kristallen består av för mycket kompromisser
Några självklara val. Några horribla missar.
Men framför allt består nomineringarna till tv-priset Kristallen av alldeles för mycket kompromisser.
Efter varje gala gnälls det bland folk i tv-branschen att SVT vinner alldeles för många priser.
Snarare vinner de för få. Och borde dominera nomineringarna ännu mer. Men nu är det som det är. Alla ska bli åtminstone lite glada för att bli uppmärksammade. Därför är bagatellen ”Patrik möter” i TV 3 nominerat som ett av årets fem bästa underhållningsprogram, trots att det vimlar av bättre program.
”Allsång på Skansen” har till exempel aldrig blivit nominerat under Kristallens 9-åriga historia!
Ett både populärt och (ofta) kritikerhyllat program, som dessutom är oerhört snyggt producerat. Live-tv i världsklass.
SVT:s grymt underhållande och mycket gripande ”Allt för Sverige”, där Anders Lundin guidar amerikaner som söker sina svenska rötter, finns inte heller med någonstans. Skandal, förstås.
Är det för att ingen har kunnat bestämma sig för om det är dokusåpa eller reality-tv? Är inte det samma sak? Var går gränserna?
Och visserligen var Kristallen-galan i fjol, med Filip & Fredrik vid rodret, den bästa hittills, men att nominera den som Årets underhållningsprogram… är inte det onödigt självgott?
En kategori där väl för övrigt knappast något program kan konkurrera med Eurovision song contest-finalen från Malmö. Inte Patrik Sjöberg, i alla fall…
Med allt gnäll överstökat, kan man ju ta det för vad det är. Och jag är rätt förtjust i sådana här galor, även om regelverket, som sagt var, kan diskuteras.
André Pops blir väl som vanligt bästa sportprofil. Ännu mer självklar vinnare är nog Jonas Gardell-serien ”Torka aldrig tårar utan handskar”, i dramaklassen.
Gardell, Erik Haag och David Hellenius är vinnare redan i förväg, i kraft av många nomineringar.
Tuffaste – och mest ovissa – klasserna är Årets humorprogram och Årets livsstilsprogram. Gillar juryn folklig eller mer skruvad humor á la ”Allt faller”? Hajpade (och lite överskattade) ”Historieätarna” eller djupt personliga Hanna Hellqvist i ”Jakten på det perfekta livet”?
Även en kompromissgala kan bli spännande…