Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Orvar

Björkmans vrål av glädje i natt

Publicerad 2014-05-09

Jublade över Sanna Nielsens startnummer

Sent i natt släppte EBU startordningen: Sanna startar som nummer 13.

– Jaaaaaaaa! Vi kunde inte ha varit gladare, mitt i startfältet. Underbart, säger Christer Björkman.

Motståndet är framröstat.

Sanna Nielsen, 29, följde tv-sändningen av den andra semifinalen med sin sambo och den svenska delegationen på sitt hotell i Köpenhamn i går.

– Det var jättespännande. Jag tror att Österrike har en fin chans i finalen med sin fantastiska sång, säger hon.

I går skulle hon uppträda som gatumusikant i huvudstaden – men knappt tre timmar innan det skulle börja ställde Nielsen in akti­viteten.

”Sanna har jobbat hårt och känner sig sliten i rösten. Hon måste helt enkelt vila den för att vara i form på lördag.”, skrev SVT:s presschef Anna Wilborg i ett mejl.

”Kan bli påfrestande”

Sanna Nielsen, oddsfavorit att vinna i finalen, har pressats av det hårda schemat.

I förrgår uppträdde hon vid tre tillfällen och gick på sen mingelfest för att knyta utländska kontakter i samband med skivlansering. Senare ville Nielsen inte lägga fokus på rösten.

– Rösten är inte sliten, uppträda kan jag göra hur mycket som helst. Däremot kan det bli påfrestande att prata men det har jag lärt mig hur jag ska göra utan att det ska slita. Jag vaknade i morse och såg att det regnade. Då ville jag inte riskera att bli sliten, säger hon.

Nielsens uttalande?

En formbluff, enligt källor nära artisten.

– Hon har haft många åtaganden. Det har slitit på rösten att behöva prata så mycket på olika tillställningar. Med facit i hand var det bra att det regnade så att det inte blev några frågetecken om hon skulle ställa in eller inte, säger en källa.

Efter sin semifinal i tisdags lottades Nielsen att uppträda i finalens första starthalva.

En, historiskt sett, dålig förutsättning.

De senaste tio åren har bara ett bidrag från den första starthalvan vunnit tävlingen: Ukraina 2004.

”Det känns skönt”

Sanna Nielsen vill inte ­fokusera på den statistiska mardrömmen.

– Det känns skönt att ­vara i första halvan, för jag kommer upp på scenen snabbare. Annars hade det blivit mycket väntetid, säger hon.

ANNONS