Psykkriget har redan satt fart
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-03-16
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Schlagerfinalen knackar på dörren igen.
Och i år handlar det bara om en sak:
jakten på Carola.
Ni skulle ha varit där.
Ni skulle ha suttit med oss murvlar när Carola gjorde entré på den första presskonferensen i Göteborg i torsdags.
Det var en svensk klassiker.
Carola klev in från vänster.
Ett litet elektriskt kraft-
paket med skyhöga klackar,
vit päls och ett par solbrillor
som var större än Gotland.
Deltävlingen hade inte ens börjat. Ändå ställde sig Carola i en inövad segerpose framför fotografernas kameror. Hennes medtävlare - Roger Pontare, Rednex, Günther med flera - förvandlades genast till tomma fågelholkar som lossnat och trillat ner i backen.
Sån självsäkerhet och övertygelse sticker givetvis i svenska ögon.
Det blev givetvis inte bättre när Carola gjorde pinnved av samma fågelholkar i direktsändning.
Tro nu inte att jag tar hennes parti. Jag konstaterar bara fakta.
Alla vet att Carola är överlägsen på scen.
Därför måste motståndarna angripa hennes enda svaga punkt - låten "Evighet".
Alexander Bard, Andreas "Schlager-Bono" Johnson och Annika Ljungberg från Rednex har de senaste dagarna pratat om taktik, om vikten av att ha en uppdaterad och internationell pr-rutin, om att Carolas låt är för omodern för Aten och annat mumbojumbo.
Dels är trion ganska jävig i frågan. Dels kan ingen veta vad som kommer att fungera i Grekland. Inte ens en
kortbyxa som heter Alexander.
Alltihop är bara ett hederligt gammalt psykkrig.
Skillnaden mellan att vinna och att komma tvåa i Melodifestivalen på lördag är stor.
Förlorarna får marknadsföra kommande skivsläpp med orden: "innehåller låten "Älskar du livet" från Melodifestivalen 2006".
Vinnaren blir ihågkommen.