Kjellmans hatt blir svårsmält
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-03-12
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
GÖTEBORG
Det blev en klassisk triumf.
Men inte ens Carola är immun mot skyhöga förväntningar.
I direktsändning kan tydligen vem som helst falla - eller vinna.
Hon darrade till.
I början av låten var Carola nästan mänsklig.
I ungefär en minut kändes hon plötsligt obekväm och nervös framför kameran.
Det är inte så konstigt.
Pressen på henne hade kunnat knyckla ihop en Volvo. Carola skulle ju inte bara vinna i kväll - hon skulle banka ner konkurrenterna i skoskaften och vinna med en historiskt stor marginal.
Jag var ju knappast den enda som trodde att tävlingen var avgjord efter den första repetitionen i torsdags.
Jag var inte heller den enda i pressrummet som drog efter andan i början av Carolas nummer.
Men sen gick Carola ut på rampen, absorberade publikens respons och sjöng resten av låten rakt genom taket.
Det var en enastående uppvisning.
Helt enastående.
Och reprisen var om möjligt ännu starkare.
Man kan tycka ganska mycket om personen och divan och missionären Carola. Hon är sannerligen från en annan planet.
Men gårdagens uppvisning kan ingen ta ifrån henne.
Ingen.
Mina så kallade förhandstips kommer inte precis att gå till historien.
Jag blev för bedövad av Carolas repetitioner. Det gick inte att ta in nåt annat.
Framför allt underskattade jag Björn Kjellmans chanser.
Och i ett svagt ögonblick lovade jag att äta upp hans plommonstop om han gick direkt till final.
Jag har förmodligen en svårsmält middag framför mig.
Aftonbladets Fredrik Virtanen tippade inte bara rätt. Han satte alla bidrag i rätt ordning - från ett till åtta. Jag är mållös. Virren är verkligen tidernas största schlagerfjolla.
Vi slapp genrepets synkroniserade pruttnummer från Göteborg. Den som fattade det beslutet förtjänar en cigarr.
Nu finns det bara en sak att tillägga:
Final.