”Robinson”-vinnaren: Skänker pengarna till de som har det sämre ställt
Michael Björklund: Hade som mål att inte åka ut först...
Uppdaterad 2022-12-02 | Publicerad 2020-05-24
Alla tyckte om honom. Ingen såg honom som ett hot, som en tänkbar ”Robinson”-vinnare. Inte ens han själv.
Men efter en dramatisk final kammade kocken Michael Björklund, 45, hem titeln och en halv miljon kronor.
– Först ska jag hitta på något för familjen. Sedan tänker jag skänka resten av pengarna till Matbanken på Åland, ett ställe som ser till att de som har det sämre ställt kan få en riktig matkasse, säger han.
Hemma på Åland, och även i Finland, är Michael Björklund lite av en kändis. Han har varit med i tv-program, skrivit kokböcker, blivit Årets kock i Finland (1997), blivit femma i VM i matlagning, Bocuse d'Or (1999), och även blivit Årets kock i Sverige (2000), när han under en period bodde i Göteborg.
– Jag brukar skryta med det, när jag vann i Sverige så besegrade jag ”Mat-Tina” (Nordström), det är det inte många som har gjort, säger han och skrattar, i telefon från Åland.
Uppvuxen på Åland
Men i ”Robinson” mörkade han allt detta. Jo, han berättade att han var kock, och tog snabbt på sig att hantera grytorna med det lilla som fanns att äta på den öde ön. Men inte att han var en så kallad stjärnkock.
– En av deltagarna, Ola (Helt), sa att han tyckte han kände igen mig, men där var jag lite ful och lurade honom. Jag ville att alla skulle få en bild av mig som människa, inte att de skulle ha förutfattade meningar för att jag vunnit några kocktävlingar.
Han är född och uppvuxen på Åland, som han beskriver som ”ett mini-Sverige”.
– Vi pratar svenska och vet förmodligen mer om det svenska kungahuset än om Finlands president. Jag har följt ”Robinson” på svensk tv ända från början, när jag var ung. En dag för något år sedan när jag kom hem satt frun och dottern och tittade och sa att ”nu söker de nya deltagare”. Jag anmälde mig och kom med. Jag tyckte det skulle vara kul att testa på hur man själv reagerade i alla tänkbara situationer. Och var nyfiken på vad det fanns att äta där.
Berömmer produktionen
En av deltagarna pekade ut dig som konflikträdd. Hade hon rätt?
– Ja, det var jag. Om det är någonstans man ska träna konflikthantering, är det att genom att vara med i ”Robinson”. Jag har blivit duktigare, men har en bra bit kvar, vissa andra skötte sådant ganska brutalt.
Hur var inspelningen i stort, tycker du?
– Jag är grymt imponerad att man fått ihop ett program om varje dygn på ön. Jag är megaimponerad av de duktiga tävlingsledarna och vad de hittade på och byggde upp. Tycker inte att TV 4 har gjort några ”konstighetsklipp”. Den värsta biten var egentligen att man aldrig riktigt visste vem man kunde lita på av deltagarna.
Hur har det varit att se programmet i efterhand?
– Jag har ofta blivit förvånad när jag har sett synkarna (intervjuerna med deltagarna) och folk har pratat om pakter som jag inte märkte så mycket av. Då har jag tänkt: Gick det till så där? Mest imponerad är jag över Julia (Franzén). Alltid så glad och positiv. Och att hon kunde vara överens med så många och ändå styra så bra som hon gjorde. För man ska inte glömma att ”Robinson” är ett spel.
Rasade 18 kilo i vikt
När Michael anlände till Fijiöarna vägde han 108 kilo. Har var inte den snabbaste eller smidigaste av deltagarna. Det var ingen medveten taktik, men det blev så att han nog var den som alla andra tyckte om, alla tyckte att han var delaktig och hjälpte till genom att han lagade maten. Samtidigt som ingen såg honom som ett hot, som en tänkbar vinnare.
Inte han själv heller.
– Jag hade som mål att inte vara den första som åkte ut. Sedan gick det vecka efter vecka…
Han var den som rasade mest i vikt av alla, 18 kilo. Och ligger nu kvar strax under 100. Men mest uppmärksamhet fick han för tävlingen då de skulle bita loss så mycket kött som möjligt från en grillad gris. Michael slet loss halva grisen, vann tävlingen – och förlorade två framtänder på kuppen.
– De fixade jag så fort jag kom hem. När jag var liten gnisslade jag tänder så mycket att jag till sist hade gnisslat slut på framtänderna och fick byta dem. Så det var inte originaltänderna jag tappade, det gjorde inte ont på det sättet.
Efter finalen: Åt och sov
I slutet av söndagens final, efter att ha besegrat Clara Henry och Priya Svang, jublar Michael som om han vore skogstokig. Men de avslutande dygnen på en fin resort på Fijiöarna, blev det annars inte så mycket firande.
– Jag sov och åt och sov och åt. Att få lägga sig i en säng och dofta på kudden… att vara med i ”Robinson” är ett bra sätt att värdesätta sådana saker.
Hemma tillbaka i vardagen har han märkt av engagemanget för tv-programmet. I Sverige har 600 000-700 000 tittat på vare program.
– Det känns som många verkligen följer med. Här känns det som att jag har alla 30 000 ålänningar bakom mig. Det är kul att få vara med i något som engagerar så många.
Skänker bort matkassar
På Åland driver han Smakbyn, som är restaurang, bageri, golfrestaurang och ett bränneri som gör sprit. Har närmare 250 anställda. Sedan har han även franchisekedjan Pub Niska med sex krogar och är delägare i en fine dining-restaurang i Vasa på finska fastlandet.
– I Finland har man ju stängt ned alla restauranger, utom för take away. Så alla anställda är permitterade. Nu pratar man om att öppna igen 1 juni.
Medan hustrun Jenny, utbildad lärare, nu är vd för företaget, titulerar han sig själv helt enkelt kock.
– Det är roligt att laga mat och inte hålla på med papper och sådant strunt. Det är jag jättedålig på.
– Nu efter ”Robinson” har jag ännu mer förstått hur viktig maten är. Tankarna är därför att när jag unnat mig och familjen något, så skänker jag resten av den halva miljonen till Matbanken på Åland. Ett ställe som fixar bra matkassar till folk som har det lite sämre ställt. Alla ska kunna få äta riktig mat.
