Nu är rätt läge för en riktig tokskräll

Markus Larsson

Nöjesbladets schlagerkrönikör Markus Larsson om den upplyfta stöveln

Årets mest effektiva specialeffekt?

Under hela Melodifestivalen?

En kvinna som då och då lyfter på ena stöveln.

helskärm

Ni vet vem jag menar.

Den senaste veckan har Caroline af Ugglas flugit fram som en miljömärkt svan. Med turbinmotorer under vingarna.

Och hennes bidrag – den där balladen som innehåller fler exemplar av ordet ”snälla” än det finns råttor i Stockholm city – kan givetvis bli förhandsfavoriternas bödel.

af Ugglas nummer bygger på inlevelse, soul och ett par mintgröna stövlar. Varav den ena stöveln svävar en bit över scenen varenda gång hon tar i. Det är allt.

Många säger att Caroline af Ugglas är en motreaktion, ett sorts vaccin mot hårdsminkad botoxpop och mekanisk paljettdisco.

Ja, kanske det.

Glamour brukar ha svårt att överleva i en lågkonjunktur. Ingen har ju råd att köpa skiten.

Jag vet bara att Caroline af Ugglas svenska kopia av southern soul bryter mot alla mina teorier om vad som brukar göra succé i Melodifestivalen. Hon gör gubbröra av den kunskap som jag försökt skaffa mig under fyra år som Aftonbladets schlagerkrönikör. Men jag säger som speedwayföraren Tony Rickardsson:

Jag är inte bitter.

Nån gång måste tävlingen få en riktig tokskräll. Nån gång måste en oväntad stil och genre vinna.

Och förutsättningarna för att nåt udda ska få söka ryskt visum nästa vecka har aldrig varit bättre än nu. Årets final är så jämn och svårtippad att oddsmakarnas gamnackar är längre än en SM-final i bandy.

Men be mig inte att skriva om resten av torsdagens finalrepetitioner. Nej, sluta. Jag är trött. Jag har sett och lyssnat på varenda nummer minst 407 gånger för mycket. Före skatt.

När jag nyser låter det inte ”aatjooo” längre. Det låter som operarefrängen i Marlena Ernmans ”La voix”. Och det är inte rimligt.

Jag noterar dock att Danny & Bollkallarna har bytt scenkläder. Och att de är barnens favoriter på lördag. E.M.D har med andra ord tävlingens starkaste och viktigaste väljarkår bakom sig. I idrottsvärlden hade det klassats som dopning.

Så det är nu eller aldrig för Fanny, Henrik Segerstedt och Magnus Karlsson, eller vad de nu heter.

Snart fyller deras fans tolv. Och då kan det kokta fläsket vara stekt.

Annars orkar jag bara tänka på en gammal refräng som framfördes av de apelsinfärgade och flamsäkra overallerna i Brandsta City Släckers:

– Kom och ta mig långt härifrån (klapp, klapp), långt härifrån (klapp, klapp), långt härifrån (klapp, klapp) ...