Det är dags att göra ordet cool coolt igen
”Cool” är ett sjusärdeles praktiskt och fint gammalt ord som varit töntigt sedan typ 2001.
Nu kan vi väl damma av det?
Coolt är faktiskt viktigt, även för en bred tv-fest som ”Så mycket bättre”.
Cool behöver inte beskrivas, alla vet vad det betyder, alla kan identifiera cool, även om det förstås handlar om kontext.
Verkligt cool är bara en artist som uppträder inför 247 arkitekturstudenter på en klubb i Berlin iklädd paltor från en designer som bara kan identifieras av moderedaktörer på Bon.
Å andra sidan är det omöjligt att inte tycka att den stenhårde eleganten Daniel Craig är cool som James Bond i en gigantisk mainstreamproduktion som ”Skyfall”.
Cool finns alltså på alla nivåer, även på Sveriges Svensson-kanal nummer ett, TV4.
Det är själva coolheten som gör årets säsong av ”Så mycket bättre” bra. Alltså är det bara att damma av cool, detta uttjatade och barnsliga ord.
”Så mycket bättre” har ett coolt gäng i år. Det är egentligen bara Miss Li och Darin som inte är coola. Magnus Uggla är fruktansvärt cool, trots hans pompommande under 00-talet, det är en rejäl prestation. Maja Ivarsson är stencool, har alltid varit.
Pugh kanske inte passar rent estetiskt (bandana!) eller verbalt (”vilken puma!”) men hans luttrade ödmjukhet i kombo med hans rockhistoriska prestationer gör honom ikoniskt cool. Att en gammal dandy som Olle Ljungström är cool är lika självklart som att Oscar Wilde var cool. Och att Sylvia Vrethammar har behållit sin artistiska stil, integritet och mystik genom åren är typiskt coolt.
Förra året var bara Laleh cool, och kanske Mikael Wiehe. Lena Philipsson, Tomas Ledin, Eva Dahlgren, Timbuktu och E-Type har andra finfina kvaliteter (liksom Miss Li och Darin) men undervikten av coola artister gjorde säsongen till främst en uppvisning av skivbranschens kris.
Många var där och spelade teater för att kränga musik och sådant är aldrig coolt. En cool person lyckas dölja att hen egentligen är lika trivial som alla andra.
I år är personerna coolare, därför blir säsongen bättre.
Min teori är att ska ett tv-program – vilket som helst – vara verkligt bra måste majoriteten av dem vi ser i bild vara coola. Det är till exempel där Aaron Sorkins ”Newsroom” har problem gentemot samme Sorkins ”Studio 60” och framför allt ”Vita huset”. Det är därför ”Girls” är bra men inte ”Entourage” längre. Det är därför säsong ett av ”Pluras kök” var överlägset bäst. Det är därför ”Skavlan” avlider varannan gång.
Å andra sidan är Melodifestivalen bra trots att ingen är cool där. Samma sak med ”Solsidan”.
Så min teori är inte vattentät.
Men att ordet cool är tillbaka efter 90-talets otroliga överanvändning, liksom ordet ballt en gång kom tillbaka från något hål i historien, är definitivt coolt.
”Grymt” som positivt adjektiv väntar vi dock med i ytterligare minst tio år.