Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Mikael, Mikaela

Flamingokvintettens Boris Estulf är död

Publicerad 2014-10-18

Hittades i hemmet av sin hustru

Flamingokvintettens tidigare trummis Boris Estulf är död.

I torsdags hittades han liggande på golvet i hemmet av sin fru.

– Han var världens finaste människa, säger Birgitta Estulf.

När Boris Estulf lämnade Flamingokvintetten 1993 hade han kuskat land och rike runt med bandet i 30 år.

Han körde själv bussen.

I torsdags eftermiddag kom hans hustru Birgitta hem från jobbet och fann honom liggandes på köksgolvet. Innan ambulansen kom fram var han död.

– Jag fick äran att sitta bredvid min man när han lämnade in lugnt och fint. Jag var med honom in till sista andetaget, säger hon.

Trots att Boris drabbats av både prostatacancer och problem med lårbenshalsen kom hans död som en chock.

– Det var inte det han avled av. Dödsorsaken har inte konstaterats, man tror att det var ett blödande magsår men jag har inte fått någon bekräftelse på det, säger Birgitta Estulf.

”Han var en go gubbe”

Hans tidigare bandkollegor fick dödsbudet via Facebook.

– Det kom som en chock i morse när jag såg det, att det gick så fort, säger basisten Dennis Janebrink som varit med i bandet sedan starten.

När Nöjesbladet når de nuvarande medlemmarna på fredagskvällen har de precis avslutat en konsert i Oskarshamn.

– Vi var alla med när han fyllde 75 förra året. Man såg att han var märkt av sjukdom och hade svårt att gå, säger sångaren Hasse Carlsson.

De minns alla en kollega med ständigt gott humör.

– Han var en go gubbe. Det var aldrig några problem, inget var besvärligt, säger Hasse Carlsson.

– Han kunde köra bussen från Partille upp till Stockholm, så spelade vi och sen körde han hem igen. Han var otrolig, säger Dennis Janebrink.

”Världens finaste människa”

Boris Estulf sörjs närmast av hustrun, sina tre barn och barnbarn.

De har alla samlats i bostaden i Vårgårda.

– Det har varit väldigt tuffa dagar nu, men så är det ju när man mister någon nära, säger Birgitta Estulf.

De möttes på kafét i Gamlestan där hon jobbade i början av 70-talet.

– Han var världens finaste människa, omtyckt av alla, så otroligt fin och snäll. Det är en stor saknad, vi har levt hela vårt liv ihop, det är inte många som gör det i dag, säger hon.