Galan en berg och dalbana av smaklösheter
”Män som hatar kvinnor” blev stor vinnare. Några överraskningar.
Men det är inramningen och showen som gjorde mest intryck. Nakna karlar, misshandlade kvinnor och prutt-skämt är inte det bästa sättet att minnas filmåret 2009.
Guldbaggarna fördelades mellan flera filmer. De nominerade kastades mellan hopp och förtvivlan.
Även vi som tittade.
Beroende på de så kallade humorinslagen. Jo, det började bra. Jag gillade Johan Glans entré och sångnumret som med Lena Endre. Men sedan var det tvåtimmars berg- och dalbana med olika smaklösheter. Ibland i såsigt tempo, ibland i billigt effektsökeri som man bara skakade på huvudet åt.
Skämtet med budskap tatuerade på kroppar var kul första gången. Men det upprepades och upprepades. Monologen där Johan Glans genomgick könsbyte och blev Josephine Bornebusch pågick i vad som kändes som en evighet.
Sketchen där ”Brölllopsfotografen” korsades med ”Män som hatar kvinnor” blev en tondöv våldsstund. Och när ”Apan” gjordes om till en desperat man som ätit för mycket bruna bönor och jagade en toalett?…?då var det bara plumpt.
Det är fortfarande konstigt att de inte lyckas göra fler sångnummer med filmanknytning. ”De tre musketörerna” på Stockholms stadsteater är en fantastisk musikal – varför inte ta något av de kända filmlåtarna de gör där?
Programmet drog över tiden lite.
Det gjorde att vi missade vad som i körschemat kallades ”ett sista humorinslag”.
Tack för det.