Mode är den nya retuscherade popen
Det här är en oerhört intressant och rolig bild.
Fem lättklädda journalister som är ”bra för branschen”, enligt H&M:s informationschef Kristina Stenvinkel, eftersom de gör ”modet tillgängligt för bredare publik”.
På Cafés omslag står alltså 00-talets efterföljare till 80-talets Annika Sundbaum-Melin, Kristina Adolfsson och Susanne Ljung, och till 90-talets Anna Björkman, Linda Norrman, Jonna Berg och Karolina Ramqvist.
Mode är det nya pop – men oändligt mycket bredare eftersom det går hand i hand med allas våra känslor av fulhet och modeindustrins kommersiella framgångar.
Det är en utmärkt förstasida, av svensk herrtidnings-Vanity Fair-klass.
Det är också ett exakt tidsdokument.
Journalisterna på bilden är tajta, snygga, smala och i minst två fall – antagligen alla – rejält retuscherade.
De är yrkeskvinnor men också läckerbitar. De tjänar i snitt cirka 50 000 kronor i månaden och poserar gärna i ungefär samma lilla svarta porrfodral som Mimmi – ”escort in Stockholm” – bär på sin hemsida.
Jag har inget emot utfläkt sexighet – jag är precis lika kåt som min granne – men de mindre primitiva och mer politiska delarna av mig är också djupt fascinerade och kanske lite skrämda.
Jag förutsätter att bilden kommer att sönderanalyseras på kultursidor, i genusdebatter, på JMK och vid fotoshopkurser.
Gudrun Schyman, Sveriges samlade socionomer, gamfeminister och kritiskt granskande journalister lär gråta.
För lika otänkbar som en liknande bild hade varit på popskribenterna från 80- och 90-talet, lika självklar är den i dag.
Bilden säger: Världen är svennig, sexfixerad, ytlig, retuscherad och kommersialiserad – och vi gillar det. Det är bra. Glansigast hår vinner.
Det är åtminstone inte hycklande.
Sverige har fem personer utan kunskap om mode ur ett popkulturellt eller historiskt perspektiv med avsevärd makt över den miljardrullning som är unga kvinnors kläder och utseendeångest.
Det är bara lyckat för H&M, KappAhl och skribenternas arbetsgivare.
Men. De är snygga som fan! Elin Kling är hetast på bilden, eller kanske Emine Sander, hon är som eld. Sofi Fahrman är ärtigast. Cecilia ”man behöver inte vara superkunnig” B Jonson ser trevligt indietrulig ut.
Ebba von Sydow på Vecko-Revyn uppfattar jag som duktigast. Om nu det överhuvudtaget är intressant.