Elizabeth Olsen om hur sexuella övergrepp har tystats ned
Publicerad 2018-01-11
Hennes tre år äldre tvillingsystrar Mary-Kate och Ashley blev omskrivna filmstjärnor redan som barn. Och har sedan sålt allt från smink till kläder med sina namn.
Elizabeth Olsen, 28, bioaktuell i ”Wind River”, har fått stämpeln som släktens seriösa skådespelare.
– För mig är de främst mina systrar. Rivaliteten och skillnaderna i våra liv, det är något som ni i media har hittat på, säger hon.
”Wind River” är debutfilmen för Taylor Sheridan, tidigare hyllad för sina manus till ”Sicario” och ”Hell or high water”. En spännande thriller som utspelas på indianreservatet Wind River i Wyoming i norra USA.
Elizabeth Olsen spelar en FBI-agent från Las Vegas som ska läsa ett mordmysterium tillsammans med en lokal jägare (Jeremy Renner). De skyldiga finns sannolikt bland den knarkande lokalbefolkningen.
När vi träffades under fjolårets Cannes-festival, där filmen hade världspremiär, var hon mäkta stolt över den.
– Jag tycker målet med allt historieberättande är att den som läser en bok, eller ser en film, ska ta med sig något efteråt. Så tänkte jag nog inte när vi gjorde filmen, men nu inser jag att den visar upp en bild av vår egen ursprungsbefolkning och hur tufft de har det, särskilt kvinnorna. Män och deras maktmissbruk, sexuella övergrepp, de finns överallt och i den här delen av USA har de oftast tystats ned.
Hennes FBI-agent på besök i Wyoming, Jane Banner, kunde hon lätt identifiera sig med.
– Jag var bortkommen på riktigt i snön och kylan, jag är ju från Kalifornien. Den andra biten hade jag tränat ordentligt på, allt från skjutlektioner till martial arts-träning.
Hennes tre år äldre tvillingsystrar Mary-Kate och Ashley blev omskrivna filmstjärnor redan som barn. De skapade sina egna varumärken inom smink och mode och har gjort sig en förmögenhet på det.
Elizabeth hade biroller i några av systrarnas filmer, men fick sitt genombrott som 22-åring i skruvade dramat ”Martha Marcy May Marlene”. Sedan dess har hon betraktats som den med seriösa ambitioner i familjen.
Men hon värjer sig skarpt mot jämförelserna med systrarna.
– För mig har de alltid varit främst mina älskade systrar. När en av dem blev omskriven för sina ätstörningar, tyckte jag synd om henne. Jag kunde aldrig tänka mig att när jag sedan fick sitt genombrott, skulle vi skildras som varandras motsatser, som några slags rivaler. Det är ni i media som tyvärr ser saken så.