Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Emil, Emilia

Även renliga karlar får musiga besök

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-08-07

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

NEW YORK

Vi ska båda föreställa män och vi ska båda föreställa vuxna.

Men när vi en kväll ser en mus i köket blir såväl jag som Alle räddare än småflickor.

Det slutar med att vi sover ihop...

Det är antagligen sånt man borde låta bli att berätta.

Ens redan skamfilade rykte lär inte direkt främjas om det framkommer att man är skraj för möss.

Men det verkar dessvärre vara just så sanningen ser ut.

Vi ligger här en kväll och slötittar på Letterman när Alle, en gammal kamrat från Borlänge på besök, noterar en rörelse i ögonvrån.

Han sätter sig upp - och får plötsligt panik i blicken.

- Biffen, flämtar han, kolla...

Jag hinner inte se det jag ska se, för "föremålet" sticker som ett skott efter det våldsamma skri som kommer över mina läppar, men beskrivningen från fåtöljen intill är som ett skräckfilmsmanus.

Den kom vaggande genom köket, nedanför diskbänken, med lång, äcklig svans och allt. När jag skrek försvann den in i en springa mellan spisen och kylskåpet.

En mus.

Jag har ingen lämplig stol att ställa mig på och tjuta - annars skulle jag göra just det, för jag blir...hysterisk.

Däremot har jag en bra telefon och med den börjar jag omedelbart jaga hotellrum för natten.

Det enda som går att uppbringa i hela stan är en svit på Peninsula - för 2 600 dollar (det vill säga drygt 20000 kronor).

Jag är bra sugen på att ta den, men misstänker starkt att kamrer Olsson hemma i Stockholm skulle se med viss skepsis på det kvittot.

Så vi vet inte riktigt vad vi ska ta oss till.

Ingen vill sova i den klassiska gamla korre-soffan, alldeles intill köket.

Ingen vill ärligt talat vara ensam överhuvudtaget.

Vi har ju en mus på besök...

Det slutar med att vi, två synnerligen fullvuxna män, sover tillsammans.

Med kläderna på.

Instängda i sovrummet.

- Vilka karlar, skrattar mamma på telefon dagen efter.

Hon framlägger emellertid också den intressanta teorin att Alle ljög - för att få sova ihop med mig.

- Du såg ju aldrig musen, konstaterar hon.

Hm. Ja, det har alltid varit något märkligt med den gamla Forssa BK-mittfältarens tillgivenhet...

Så småningom kommer Ken, en så kallad exterminator, och sprutar festligt bekämpningsmedel i alla skrymslen och vrår.

Det är i klass med hormoslyr och risken finns att alla som kommer hit i fortsättningen blir gröna.

Men det får det vara värt, för musen syns inte till mer.

För övrigt vill jag poängtera att ni har fel när ni nu tror att jag har skitigt hemma.

Tvärtom, jag är mycket medveten om att New York i allmänhet och East Village i synnerhet är fullkomligt invaderat av gnagare och kackerlackor och annan skit.

Därför håller jag militärisk ordning, med dammsugare och svabbar och matlagningsförbud.

- Men det här har inget med renlighet att göra. Det är amerikanska hus det är fel på. Möss tar sig in överallt, berättar Ken medan han täpper till ett hål bakom spisen.

Mysigt.

Eller snarare:

Musigt...

Orsaker till extas

Per Bjurman