Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Dagmar, Rigmor

De röda fanorna vajar på privat- teatrarna i höst

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-10-20

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Någonting har hänt.

Medan folkhemmet rostar runtomkring oss kommer protester på scen. Från privatteater, som är ovanligt politisk i höst.

Privatteater kan betyda stela lorder i smoking som läppjar på drinkar och skrockar åt någon korkad ung man som är för nervös för att prata med flickan han gillar.

Men tre av höstens svenska originalföreställningar slårt hårt med vänstern.

Alla tre blandar en radikal intrig med sångnummer.

Och humor, förstås.

"Kasinofeber" heter Galenskaparna/After Shaves nya. Den påminner om annan musikteater jag sett i Göteborg, på 1970-talet. "Kasinofeber" skulle kunna vara gjord av Nationalteatern. Utspelas på ett sjukhus, som kommunen sålt till en girig entreprenör. Han har stängt det eftersom patienter inte ger tillräckligt med vinst. I stället vill företagarna bygga om sjukhuset till kasino.

Claes Eriksson och hans medspelare är tydliga i kritiken mot den privatiseringsvåg som håller på att förstöra den svenska välfärden.

Samma tema finns i musikalen "Jerka", som utspelas 1962 och 2002, och har Jerry Williams knutna näve som röd tråd.

"Jerka" spelas på Göta Lejon i Stockholm och en av huvudrollerna görs av Tomas Bolme, en gång medlem i Fria Proteatern. Som också växlade satir över tidens politik med sångnummer. De röda fanorna vajar på Göta Lejon.

Hasse Alfredson har naturligtvis alltid gjort revyer, musikaler, filmer och böcker med engagemang. Hans nya "Lille Ronny" är också en titt på vår tid, även om han börjar på 1970-talet och skildrar ett mer evigt svikande och separerande.

Men den som går till Maxim får vänsterteater.

Tre privatteatrar som inte har spring i dörrar utan underhållning med udd. Dessutom spelas "Revisorn" på China i Stockholm, tidlös satir över korrumperade politiker och mänsklig fåfänga.

Privatteatern har blivit polit-teatern.

Det är roligt att höra även hur en 1800-talspjäs som "Ett dockhem" får publiken på Stockholms stadsteater att reagera. När maken advokat Helmer ( Kjell Bergqvist) säger sina mansgrisigt överlägsna repliker till hustrun Nora ( Helena Bergström) kommer hånskratt från publiken.

Män som är nedlåtande mot kvinnor är väl inte så svåra att hitta i dag heller.

Den största publikchocken i "Ett dockhem" hör vi dock när mannen drar loss en sticka ur den stickning som Nora håller på med. Halva publiken drog djupt efter andan i en dånande suck när advokaten, ovetande om vad han gjort, förstört hennes stickning.

Hade Kjell Bergqvist klätt av sig naken hade han förmodligen orsakat mindre skandal.

Orsaker till extas

Jens Peterson jens.peterson@aftonbladet.se

Följ ämnen i artikeln