"Jag önskar jag var en mysmamma"

helskärm

Ensam, fåfäng och konflikträdd. Men vill ha tvåsamhet och bli mer bitch. Magda Gad träffar Pernilla Wahlgren – som försöker komma fram till vad kärlek egentligen är.

Det börjar med att Pernilla inte vill svara på vad hon har för civilstånd. Hon träffar någon, men efter 25 år i rampljuset har hon lärt sig att inte tala ut om det i pressen.

När jag frågar henne vad hon har lärt sig om kärlek efter sina separationer – veckar hon pannan och stakar sig.

– Jag önskar att jag hade ett bra svar. Men jag är inte så filosofisk av mig, säger hon till slut.

Hon har kommit till Östermalmsfiket, försenad, med ett lass väskor. Miu Miu, Louis Vuitton och Frank Dandy. I mitten Pernilla Wahlgren på högklackade stövletter.

– Vi tog fel på tiden när tåget skulle gå från Göteborg, förklarar hon och ler trött.

Det var Rosa bandet-gala där i går. I morgon giggar hon för Volvo i Kristianstad. I övermorgon är hon gäst i ”Bingolotto”. Så rullar det på. Schemat tar någon annan hand om. Liksom ekonomin. Och löneförhandlingarna.

– Jag skulle aldrig klara av att gå in i en förhandling och säga att jag är värd det här och det här ... jag har nog inte det självförtroendet. Jag beundrar verkligen ”Blondinbella” och alla som är ascoola och tar plats. Det har jag aldrig gjort.

Sedan hon var barnartist har Pernilla legat i händerna på andra.

– Men det är viktigt att folk inte tror att de kan trampa på en för det. Jag har varit ganska mycket ja-sägare och konflikträdd. Nu har jag blivit bättre på att säga ifrån. Jag behöver bli lite mer bitch.