Borde ha diskats – men slog ut finaste balladen

Markus Larsson

MARKUS LARSSON: Allt var kasst i Melodifestivalens Andra chansen

HELSINGBORG. Kunde ha varit värre.

Det blev inget skitprogram.

Allt var bara rätt kasst.

Egentligen borde man ha sparat fredagens genrep för eftervärlden.

Forskarna hade fått klia sig i skägget i åratal för att förstå den soppan vi tvingades bevittna i Helsingborg.

Det var som om SVT kom på i onsdags att de behövde fylla 90 minuter med mer innehåll eftersom duellerna bara tröskades en gång var.

Alla inblandade måste ha jobbat skinkorna av sig för att klippa bort, lägga till och korta ner och dra ifrån till en slutsumma som, ja, nästan fungerade.

Men vissa saker är ändå häpnadsväckande.

Vem kom på den inledande Eurovision-hyllningen? Vad hände där? Har pengarna tagit slut? Där pratar vi underhållning som var modern 1935.

Humorn gick ut på att Robin Paulsson svängde med en papparm till "Djingis Kahn" och att Sanna Nielsen inte riktigt lyckades trycka in ansiktet i en annan pappkuliss.

Tänker inte ens jämföra med Roliga timmen i skolan. Det är en förolämpning mot landets alla sexåringar.

Och med undantag av Loreen och Filippa Bark gick resten av utfyllnaden i samma trötta och gammelmodiga stil. Är det verkligen meningen att idéerna i programmet ska få Povel Ramels äldsta kupletter att kännas som banbrytande science fiction?

Finstämda hyllningen till Monica Zetterlund var kanske ok, men helt felplacerad.

Sist? Innan sista duellens resultat? Att försöka blåsa upp en ballong samtidigt som man sticker hål på den med en nål hade varit mer logiskt. Greppet dödade dramaturgin och spänningen.

Det som tidigare har varit behållningen i Andra chansen, tempot, röstades bort helt och hållet. Man får kräva mer av Sveriges största tv-program. Om finalen går i samma amatörmässiga stil är det en dumt och snöpligt slut på en annars stabil säsong.

Men nog om tv. Andra chansen handlar ju framför allt om, fniss, musik.

Och visst gick Hasse Anderssons japanska cover och snapsvisa till final. Visst hände det. En låt som borde ha diskats slog ut Kristin Amparo och tävlingens finaste ballad "I see you". Det finns ingen rimlighet i det. Nej, försök inte. Låt groggen vara ett tag nu.

Hålligång slår ut kvalitet. Det är bara ett sådant år.

Sedan har jag inget emot att Kvinnaböske får tralla om pågar och töser på Friends arena. Publikstödet i Helsingborg fick honom att glittra som en discoboll med skägg. Väl unt, Herr Änglahund.

Och vad gäller resten av duellerna var Samir & Viktor så givna att speloddset borde ha legat på minus. Behrang Miri och Victor Crone var inget motstånd, inte ens med Malena Ernman i kören.

Behrangs enda uppgift var att förlora med något slags värdighet. Om det nu finns någon värdighet i det här formatet längre.

Enda stora och riktiga ljuspunkten var, som vanligt, Filippa Bark.

Finalen blir en uppgörelse mellan Jon Henrik Fjällgren och Måns Zelmerlöw.

Men just nu röstar jag hellre på Barks utmärkta schlagerbidrag "Don't compete in musik".

Så startar artisterna i finalen:

1. Samir & Viktor – ”Groupie”

2. JTR – ”Building it up”

3. Dinah Nah – ”Make me (La la la)”

4. Jon Henrik Fjällgren – ”Jag är fri ” (Manne Leam Frijje)

5. Jessica Andersson – ”Can't hurt me now”

6. Måns Zelmerlöw – ”Heroes”

7. Linus Svenning – ”Forever starts today”

8. Isa – ”Don't stop”

9. Magnus Carlsson – ”Möt mig i Gamla stan”

10. Eric Saade – ”Sting”

11. Mariette – ”Don't stop believing”

12. Hasse Andersson – ”Guld och gröna skogar”