Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Orvar

Lasse Kronér glänste över Hellström

Fredrik Virtanen om sin syn på nöjesvärlden

Lasse Kronér gjorde kvällen oförglömlig, han var drömlogiken.

Vi sjöng Jackson Brownes ”For a dancer” utanför Ullevi.

Och, tja, därinne hade Håkan Hellström spelat.

Håkan Hellström gjorde en formidabel insats, ohyggligt imponerande. Att vara arenarockare är så mycket svårare än någon begriper. Mästaren är Bruce Springsteen, ingen i världen har någonsin varit en större liveartist än herr Bruce.

Håkan inledde med ”Tro och tvivel”, fortsatte med ”The River”-munspel, boogiepiano och 69 349 människor - människor! - tog en titt på himlen.

Det var så som en dröm brukar vara.

Drömmen höll hela vägen. Det var den mest grandiosa spelning en svensk artist gjort. Håkan var nästan lika bra som U2 på Ullevi 2005.
 

I bägge tidningarna fick Håkan fem plus. Jag sjöng med i varje sång.

Jag sjöng med i varje sång.

Jag sjöng, sjöng, sjöng, sjöng men sedan tog konserten slut och eftersom vi var i Göteborg så hade jag träffat stadens stoltheter som Theo Jensen och Isse och Frida Boisen och druckit Ebbot-öl - och träffat Lasse Kronér.

Efter konserten i betonggrytan blev stämningen laddad, vad hände med drömmen? Alla var vi drabbade av posttraumatiska syndrom. Förälskade och förlorade. Uppvaktade och övergivna. Vad skulle vi göra av all vår kärlek nu? De var då jag träffade Lasse Kronér igen. Utanför arenan.

Bägge var vi postcoitala, ömhetstörstande. Man vill gosa, man vill ligga sked, man vill sjunga en sång till.

– Du är riktigt jävla bra, Lassé Kronér, sa jag, platt.

(Ja jag sa Lassé.)

– Så gött att höra, sa Lasse Kronér. Du är väl inte så tokig heller.
 

Jag menade det. Han är en strålande programledare. Den gäst som inte känner sig bekväm med Lasse Kronér känner sig aldrig bekväm. Han är mästerlig. Alla kanaler vill ha Lasse Kronér men han stannar på SVT. Men, det är ju musiker han är, främst av allt.

Och vi stod där, postkonsertiala, vilsna, förvirrat drömmande.

– Kan du sjunga nåt?

– Jag kan sjunga allt! Säg vad du vill höra, jag spelar det.

Lasse Kronér plockade upp sin gitarr ur fodralet. Han hade med sig en gitarr. Lasse Kronér hade med sig sin gitarr. På en arenarockkonsert. Detta var svaret.

– What?

– Let me think for a minute, son, sa Lasse Kronér.

– ”For a dancer” av Jackson Browne, sa jag.

Sedan spelade han ”For a dancer” av Jackson Browne. På sin gitarr, sjöng som en ängel. Jag försökte sjunga med.

Det var fantastiskt. Lasse Kronér kunde varje textrad och varje komplicerad ackordfärgning. Vi sjöng tillsammans. Det var som att Håkan Hellström svävade bort. Det var kärlek. Det var drömmen som fortsatte.

Veckans ...

BABE. Leonore. Det är en gullig rackare, prinsessan Madeleines barn. Att kungahuset är en odemokratisk idé är inte särskilt viktig så länge de roar oss och det gör de.

ARTIST. Markus Krunegård. Älskar alla rockers som talar bredare norrköpingska än Plura.

BOK. ”The secret gardener”, Elin Unnes. Äntligen lite rock i rabatten.

TV. ”Orange is the new black”, säsong 2, Netflix. Kvinnofängelset 2.0 är tillbaka och hur mycket jag än älskade första säsongen är den här hittills – ute på vift.

HIPHOP-ALBUM. Lorentz. Svensk hiphop har nått en ny guldålder, mycket tack vare Salazar-brödernas vida produktion av mästerliga artister. Det här är något helt annat. Detta är triphop, grime och ett sylvasst modernt innerstadssound från Lorentz, mest känd för samarbetet Lorentz & Sakararias. Urbanare kan det inte låta, farligare kan det inte kännas, snällare kan det inte missuppfattas.

AMERIKANA-ALBUM. ”Stay gold”, First Aid Kit. Titeln berättar om ambitioner och jag älskar First Aid Kit och om de hade fått till en till ”My silver lining” hade detta album varit världsklass, även med amerikanska mått mätt. Nu är det ”bara” fantastiskt. De säljer damm, grus och skog till Nashville. Geni-systrarna är svåra att jämföra med moderna artister, vi har hamnat hos Carter family-stämsång. Hela jag ryser. I remember Chicago.

ALBUM. Apropå Håkan Hellström och vem han lärt sig de flesta finter från så säger Plura i Eldvarn att ”Nä, jag tror det dröjer” om ett nytt album. Tung tid för oss gubbrockare.

Följ ämnen i artikeln