Hans Rosenfeldt är årets kamikazepilot
Publicerad 2021-08-21
Kan man göra det nervpirrande uppdraget att sommarprata lite mer ”fritt fall”-betonat?
Jo, det gör Hans Rosenfeldt.
Och med några små missöden tar han oss med på resan på väg till världs-mega-jätte-framgångarna i manusarbetet.
Vem som helst inser att det är en nervpärs att hålla ett sommarprat, laddat med prestige. Sommarpraten diskuteras och recenseras, leder inte sällan till stora rubriker. Flertalet ”Sommar” har fött stjärnor.
Den absoluta merparten väljer att spela in dem i förväg. Men inte radiorutinerade Hans Rosenfeldt, programledare och deckar- och manusförfattare. Han tar på sig kamikazeuppdraget. På med störtkrukan, ner i sittbrunnen. En nivå upp av nervpärs är att direktsända sitt ”Sommar” – och det gör han.
”Words don’t come easy to meee”, sjunger F.R. David inledningsvis. Men: orden kommer så lätt till Hans Rosenfeldt, det erkänner han. Skickligt målar han upp hur hans mamma överbeskyddade honom, försökte bädda mjukt inför besvikelser. Resultat: en ganska orolig kille.
Stjärna som ställer krav
Och det dröjde innan han kunde stå upp mot mobbare. De som först yttrade sig i form av våldsamma Fredde i skolan, och sen andra "Fredde-typer" längs vägen, inte minst i tv-världen, när han väl nått dit. Det är kittlande att försöka gissa sig till vem figuren var som Rosenfeldt fått fastslaget i sitt avtal att han skulle slippa träffa.
Det går att ställa krav när man är stjärna. Och stjärna blir han ju, en manusförfattarsuccé, efter nyttiga plantskolan ”Rederiet". Han tar oss med på den långa vindlande färden till födelsen av ”Bron”, serien som hyllats över hela världen och sålts till 190 länder. Trots den magsura recensionen från en kvällstidningsjournalist efter första avsnittet. Med ogenerad tillfredsställelse ger han igen på kritikern. Ingen överraskning, efter att han beskrivit sig som långsint.
Vid två tillfällen uppstår – vad som känns som – evighetslång tystnad i Hans Rosenfeldts sommarprat, jag hinner undra om han svimmat av anspänningen. Men med ett långt andetag och en skrattande förklaring om ”teknikstrul” är han tillbaka. Tänk att i det läget få vara en fluga på väggen i radiohuset – Rosenfeldt har i sitt sommarprat gjort klart att han är van att få som han vill.
Men han landar oskadd. Han är charmig, välformulerad och sår säkert frön i alla lyssnare med skrivardrömmar. Han avslutar med en uppmaning: "Och kom ihåg: var snäll.”
Det gäller förmodligen även magsura kritiker.
