”Kolla bögar” säger de – och kan inte sluta flabba
Andreas Hansson om varför Pride fortfarande behövs
Usch!
Ska bögarna och flatorna trycka upp sitt sexliv i ansiktet på folk, till och med ha en egen festival om det?
Jag behövde bara gå hem genom Stockholm city för att känna ett homohat som blomstrar.
Det är lördag kväll, jag lämnar biografen i centrala Stockholm med min pojkvän.
Vi går hand i hand, som vanligt, och låter efterdyningarna av ”Känn ingen sorg” skölja över oss.
Två ystra partygäng passerar oss på väg mot Stureplan. Livet är bra fint.
Vi stannar och tittar på lägenhetsannonser i ett skyltfönster.
Tre män i 30-årsåldern närmar sig, i piké och vattenkammat.
– Kolla bögar, skrattar en av dem. De andra vänder sig om och stirrar på oss medan de går. De kan inte sluta flabba.
Alldeles nyss satt vi på hångelhyllan på bion och var kära. Nu är det som att någon väckt oss med varsin hink vatten.
Resten av promenaden ska jag placera alla vi möter på en skala mellan ”harmlös” och ”livsfarlig”. Inte för att vara paranoid, men det är ytterligheterna. Däremellan finns ”förnedring”, det som hände nyss.
Vi närmar oss en pub, det ser grabbigt ut. En risk.
”Kan vi inte släppa?” tänker jag. Synd att förstöra kvällen det minsta mer.
Min pojkvän tar ett fastare grepp. Jag räknar till fyra vakter utanför stället, då kan väl inget hända.
Det går bra. Seger.
Då slamrar en bil förbi och någon skriker ”bögjävlar” ut genom rutan.
Några dagar tidigare har jag intervjuat hbtq-debattören Mian Lodalen.
– Man ser aldrig killar hålla hand i Stockholm. Tjejer gör det, men inte killar. Och det är ju inte så att det inte finns bögar i Stockholm, säger hon.
Jag och min pojkvän viker in på gatan där jag bor, nästan hemma.
Vi möter två killar runt 25, de ser harmlösa ut. Till och med trevliga.
När vi passerar dem tittar den ene på oss med avsmak.
– Så jävla äckligt, fnyser han. Det är ingen tvekan om att han tycker det.
Hade vi gått samma sträcka utan att hålla hand hade ingen reagerat. Nu är något väldigt äckligt, kanske deras egna fantasier om bögsex och jättedildoar. Det ska till och med uttalas hur äckligt det är.
Jag trycker in portkoden, dörren slår igen bakom oss. Hemma.
Vi är både irriterade och oförstående. I vanliga fall hade vi krupit i säng, tittat varandra djupt i ögonen som vi brukar och tänkt att ”oj vilken mysig kväll vi haft”. Sedan somnat i varandras armar.
Nu stirrar vi ut i intet med malande hjärnor.
Säger folk fortfarande att Pride inte behövs?