Odell och Persbrandt om #metoo – och att spela sig själva i nya filmen
Publicerad 2017-12-07
TROLLHÄTTAN. Snacka om att Anna Odells nya film hamnar precis rätt i #metoo-rörelsen.
Det handlar om manliga och kvinnliga identiteter. Om den galna konstnären och den gränslösa skådespelaren. Hon och Mikael Persbrandt spelar sig själva.
– Det är väldigt intressant att plocka isär sig själv på det här sättet. Först i självbiografin, sedan i den här filmen, säger Persbrandt.
Konstnären Anna Odell blev först skandalomsusad när hon tacklade psykiatrin i Sverige, sedan hyllad för debutfilmen ”Återträffen”, som också handlade om henne själv. Publiksuccé och två Guldbaggar, för bästa film och manus.
Hon fortsätter att sätta sig själv i centrum. Nu tillsammans med Mikael Persbrandt.
Filmen, än så länge med arbetsnamnet ”Anna Odell untitled”, började spelas in i somras. Sedan har man haft en ny inspelningsomgång, som avslutas under fredagen.
Torsdagens presskonferens avverkades i Studio Fares på Film i Västs område i Trollhättan under 45 effektiva minuter.
Utspelas under en filminspelning
Producenterna Frida Bargo och Mattias Nohrborg berättade hur Anna Odell kom till dem med sin högst egensinniga idé. Och hon berättade själv.
– Jag är ju intresserad av hur mediabilder av folk skapas och att sedan leka med den bilden. Av mig som den galna och gränslösa konstnären som kan hitta på vad som helst. Av Mikael som den gränslösa och begåvade skådespelaren, tidigare med sitt supande och knarkande. Det var en ingång till filmen.
Det kommer att bli väldigt mycket metafilm.
Alltihop utspelas under en filminspelning. Anna Odell spelar Konstnären.
På plats i Studio Fares visar den riktiga Anna Odell upp filmens Anna Odells sovrum som har byggts upp av scenografen Josefin Åsberg (som senast gjorde Ruben Östlunds ”The square”).
En rik mans sovrum
Det är fullt med märkliga prylar. Konst hon har gjort själv. I sängen ligger Vera Vitali, som är ett av hennes alter egon i filmen. Den utmanande. På en stol sitter Sofie Gråbøl (tv-serien ”Brottet”). Hon spelar den logiska Anna Odell.
Det tredje alter egot är Jens Albinus (tv-serien ”Örnen”).
– Jag spelar den rädda sidan av Anna Odell, säger han.
Varför har du valt en man att spela din rädda sida?
– Varför inte?, säger Anna Odell.
Sedan forslas vi till nästa studio. Rollfiguren Skådespelarens sovrum. Fullt av dyra kostymer i en garderob. En rik mans sovrum.
– Det är hotellstandard på det här, säger Persbrandt och skrattar.
Han presenterar Shanti Roney, som spelar Persbrandts känsliga sida. Trine Dyrholm (inte på plats) är den konstruktiva, intelligenta sidan. Thure Lindhardt (tv-serien ”Bron”) är den kaotiska sidan av honom.
– Det är därför han inte är här ännu, hans plan är försenat, säger Persbrandt.
Skådespelarstjärnan är alltså väldigt förtjust i att ”dekonstruera sig själv” på det här sättet. Först i sin nyligen utkomna självbiografi, nu i filmen.
Persbrandt om #metoo
Handlingen – om manliga och kvinnliga identiteter, om maktmissbruk – hamnar ju också mitt i #metoo-rörelsen.
– Ja, den landar i samma landskap. Det gör väl min bok också. Det har ju blivit en veritabel storm. Och det är helt rätt att riva ned gamla patriarkala mönster, säger han.
Han erkänner att han tveklöst själv varit en del av dessa mönster.
– Naturligtvis har jag varit en del av det. Jag beskriver lite av det i min bok. Det borde skett förändringar för länge sedan. Men det tar sin tid. När jag började på Dramaten, fostrades man i den här 1700-talsandan. Nu finns tid för bot och bättring.
Anna Odell säger:
– #metoo-rörelsen är fantastisk och jag tror verkligen det kan leda till en förändring. Men man ser också att det finns en del läskiga sidor. Att man utser syndabockar, gör sig av med dem och sedan tror att allt är bra. Och vi har sett många chefer som mest bara är intresserade av att rädda sina egna skinn.
Vad hade du gjort om Mikael Persbrandt tackat nej till att spela sig själv?
– Gått till någon annan. Men de tankebanorna fanns inte ens i mitt huvud innan jag frågade honom.
Vad tycker du om hans självbiografi?
– Har faktiskt inte hunnit läsa den. Men vi har ju pratat om den. Fast filmens innehåll har varken förändrats av den eller #metoo.
Filmens budget är 22 miljoner kronor och man siktar på premiär i höst. Med tanke på att Anna Odells ”Återträffen” hade världspremiär på Venedig-festivalen, är det väl ingen vågad gissning att det är dit man siktar den här gången också.