Makaroner och korv i musikform
Publicerad 2012-02-04
Nöjesbladets ständige schlagerkrönikör Markus Larsson sätter plus på alla låtar i kvällens deltävling i Melodifestivalen.
Här är alla bidrag i den ordning som artisterna uppträder i kväll.
”Sean den förste banan”
Artist: Sean Banan
Upphovsmän: S Banan, J Larsson, H Blomberg, M Andersson
Sveriges gladaste guleböj. Kingen från Frölunda har ”tjejor” till vänster (oo-ah!) och granar till höger (oo-ha!) och bananer överallt (spana in körens klackar). Plus en svensk flagga med en intressant stavning av just ordet ”Sverige”. Vid ett tillfälle gör Bananen en cover på Markoolios muppdans. I tre minuter är barnens favorit en skamlöst underhållande arvtagare till den flygande finnen från Orminge. Showen? Jävla bra. Musiken? Inte så bra.
”På väg”
Artist: Abalone Dots
Upphovsmän: Abalone Dots, Viktor Källgren
Medlemmarna träffades i en uppsättning av Astrid Lindgrens ”Ronja Rövardotter” i Västervik år 2000. De har sedan dess släppt två album och spelat på bluegrassfestivaler i USA. ”På väg” är, precis som bandets bakgrund och karriär, både svensk trollskog och amerikansk landsväg. Abalone Dots säger själva att de sjunger softgrass. Det låter som att tre värmeljus har spelat in en låt i Nashville.
”I want to be Chris...”
Artist: The Moniker
Upphovsmän: The Moniker
Ifjol var The Moniker en gul raket som slutade trea i Globen. I år är han mer... brun indiepäls. ”Oh my God!” var mer irriterande än den galna pippin som trakasserar Kalle Anka på julafton. Tonläget när The Moniker nu fantiserar om Chris Isaak och Bryan Ferry är värdigare och behagligare. Rösten och melodierna påminner om Ola Salo. Men låten fäster inte. Hur det låter? Det är lättare att svara på frågan – vilken färg har vatten?
”The boy can dance”
Artist: Afro-Dite
Upphovsmän: Figge Boström, Catrine Loqvist, Johan Lindman
Om kombinationen korv och makaroner och Felix tomatketchup hade skrivit en discolåt tillsammans skulle den låta som ”The boy can dance”. När Gladys del Pilar, Blossom Tainton och Kayo Shekoni gör comeback uppträder de som om tävlingen och världen har stått stilla och spelat fickpingis sedan 2002. Då representerade de Sverige i Tallinn. Nu är bandets slogan ”shake it, shake it” en trist repris.
”Mystery”
Artist: Dead By April
Upphovsmän: Pontus Hjelm
Det är inte premiär för hårdrock i Melodifestivalen. Men däremot gör sångstilen growl härmed debut i tävlingen. ”Mystery” är som en duett mellan Svensktoppen och en demon med seriös halsfluss. Men tro inte att gruppens tuppkamspyntade kepsmetal är chanslös för det. Det finns en anledning till att Dead By April fick göra vinjettmusiken till ”Robinson” 2009. Refrängen är pur pop. Och musiken är lika folklig som guacamole.
”Salt & pepper”
Artist: Marie Serneholt
Upphovsmän: Lina Eriksson, Mårten Eriksson, Figge Boström
I ett fodral som får henne att likna Charlotte Perrellis mikrofon sjunger Marie Serneholt om att hon letar efter en kryddig kille. Ni vet, en karl som är mer chili än timjan, typ. När hon ska hitta en bättre, personligare och mer levande närvaro som artist är nog en knivigare fråga. ”Salt & pepper”, som lånar mambomelodin från gamla standardlåten ”Puttin’ on the Ritz”, är en tom och tjatig dagiskabaret.
”Jag reser mig igen”
Artist: Thorsten Flinck & Revolutionsorkestern
Upphovsmän: Thomas G:son, Ted Ström
Numret går i rött och svart. Men musiken är svartvit svensk schlagerpop som för tankarna till Jan Malmsjös gamla paradnummer. Flincks dramatiska leverans lär dela publikens åsikter i två läger – ”för” eller ”fy fan”. Men Thorsten sjunger Ted Ströms text som om orden handlar om hans eget liv. ”Jag reser mig igen” är gammaldags i den meningen att det är känslorna som tävlar, inte showen eller utseendet. Musiken brinner, blöder och lever
”Euphoria”
Artist: Loreen
Upphovsmän: Thomas G
Vid sidan av Thorsten Flinck är Loreen delfinalens största original. Ordet ”modernt” nämns alldeles för ofta i Melodifestivalen, en tävling som ofta ligger minst tio år efter. Men här finns det ingen bättre beskrivning. Loreen virvlar runt som ett japanskt mangaspöke. Musiken är minst sagt mer Björk och Rihanna än Kikki Bettan Lotta. Låten och refrängen och rösten och technoljuden mot slutet ... Helt överlägsen.