”Vilket mod att utmana Slangen”
Publicerad 2012-04-30
Leifby: Medelålders svenska män kallade mig sopa och idiot”
Med tanke på vad som dumpades i min inkorg i veckan så …
I går måste ni ha firat mer än när Sverige blev världsmästare i handboll 1990.
En liten resumé.
Efter mina synpunkter på hur Gunnar Larsson uppförde sig i samband med Linda Haglunds minnesfilm har jag fått så många mejl att jag tappat räkningen.
Jag var en sopa, idiot, bonnjävel som gått på allt Haglund berättat om.
För hon har minsann proppat sig full med anabola, haft skägg och pratat med Bengt Magnusson-röst.
Jag visste inte att så många medelålders svenska män (de har stått för majoriteten av alla mejl) satt inne med så mycket bevis.
Eller att de var så förtjusta i andra medelålders män – i speedos.
Visst, det är fullt möjligt att jag har blivit förd bakom ljuset, att Linda har dragit en vals och manipulerat mig.
Det vore trist om så var fallet.
Men än en gång, det har gått 31 år och så vitt jag vet har hon inte sprängt ett lekis i luften.
Haglund fick sitt straff, stängdes av, fortsatte tävla och avslutade sin karriär som de flesta idrottare väljer att avsluta sina karriärer.
Genom att bara lägga av – helt frivilligt.
Dags att gå vidare, med andra ord.
Med tanke på den shit storm som kom flygande i veckan måste Sveriges alla gator, torg och fontäner fyllts av segerrusiga svenskar i går kväll, när Wislander vann nattduellen och skickade hem vår gamla sprinterdrottning.
Det var modigt av henne att utmana den störste av dem alla.
Med tanke på vilken karnevalsstämning som uppstod i huset när Wislander kom smygande i natten blev det också uppenbart vem de andra höll på.
Wislander hann knappt visa sig innan de kastade sig i hans armar.
Samma bubblande känsla infann sig inte riktigt senast, när Haglund kom tillbaka i stället för Loob.
Då gick alla och knöt sig.
Jag blev också lite glad, men inte för att Linda tvingades åka hem, utan för att ”Slangen” fick vara kvar.
Han är älskvärd på så många sätt.
Man vill ha honom på sitt bröllop.
Han spottar ju inte i glaset, direkt.
Det är fint att han fortfarande bär på den där jävlar-anamma-inställningen som en gång i tiden gjorde honom till världens bästa linjespelare.
Jävlar vad tänd han var inför stavduellen.
Samtidigt kommer jag att sakna Linda Haglund.
Hon stack ut, var lite nosig, udda och kufisk på ett charmigt sätt och det är uppfriskande när folk är annorlunda.
Denna lilla underbara friidrottarflicka, som Plex hade uttryckt det.
LÄCKRASTE
Som vanligt, minnesfilmerna. Jag sken upp som en sol när Gunnar Larssons kickade igång till Bowies ”Rebel rebel”. Märkte ni att kommentatorn gick över till imperfekt en halv sekund efter Gunnars guldlopp i OS? I stället för ”Gunnar vinner” körde han med ”Gunnar vann”. Intressant grepp.
LAVETT
Tiden. Och sättet den rör sig på. Det är för jävligt många gånger. Minnesfilmerna är inte bara en hyllning till våra fantastiska idrottare, de påminner även om vilka fina tv-sportprofiler vi har haft. Bosse Hansson, Agne Jälevik, Plex och Bengt Bedrup. Jag saknar er allihop.