Film är bäst på ... teater
Många pjäser blir film.
Just nu är det dock 3 x tvärtom, med publikrusning till ”Fanny och Alexander”, ”Dirty dancing” och ”Kort möte”.
Att pjäser, allt från klassiker till nyskrivet, filmas är inte särskilt ovanligt. Ibland undrar man varför, när resultatet bara blir platt, stelt och pratigt, en slags avfilmad teater.
Gäller dock inte för den enda pjäsen på biograferna just nu. Yasmina Rezas ”Massakerguden” utspelas i och för sig även i filmversionen ”Carnage” i stort sett hela tiden i en och samma lägenhet. Men det är en njutning att se Kate Winslet, Jodie Foster, John C. Reilly och Christoph Waltz bolla kvicka repliker med varandra under Roman Polanskis ledning.
Just nu är det annars 3 x tvärtom. Tre filmer på teaterscenen i Stockholm.
Ingmar Bergmans (1918-2007) mäktiga släktkrönika ”Fanny och Alexander” (1982) på Dramaten, dialogdriven som den är, borde förstås vara som gjuten för scenen. En fantastisk ensemble, bra, men inte lysande, recensioner, mycket utsålt. Ett måste, även om man har sett filmen så mycket att det nog blir lite till att sitta och ”bocka av” scener.
Ungdomsklassikern ”Dirty dancing” (1987) med Patrick Swayze (1952-2009) och Jennifer Grey är överskattad. Faktum är att musikalen på Chinateatern – med karismatiska skådespelare, massor av härlig sång, musik och dans och fiffiga scenlösningar – nästan berättar historien om klasskillnader och förbjuden kärlek i 1960-talets USA bättre än filmen. Lär bli en långkörare.
När David Lean-klassikern ”Kort möte” (1945) nu blivit pjäs på Stockholms Stadsteater, med Colin Nutley som regissör, är det inte oväntat ett väldigt filmiskt berättande. Fint återskapat brittiskt 1940-tal och Helena Bergström och Jakob Eklund gestaltar perfekt de tillbakahållna känslorna hos två främlingar som möts på en järnvägsstation. Mycket sevärd.