Duon som klär nästa ”Jills veranda” i guld
Ett litet och anspråkslöst pressmeddelande dimper ner i mejlkorgen.
Det räcker.
Två namn presenteras som får kommande säsongen av ”Jills veranda” att kläs i guld.
David Rawlings och Gillian Welch.
Vet för närvarande inte vad jag ska göra med den informationen, så jag skriver det igen: David Rawlings och Gillian Welch.
Jag kan inte komma på många gäster i ”Jills veranda” som skulle göra mig gladare.
Det gifta paret har sedan 1996 varit en av de mest sympatiska och älskade americana- och countryakterna som över huvud taget existerar hos musiker, specialintresserade entusiaster och kritiker.
Det känns som om de, musikaliskt och bokstavligt, reser runt med häst och vagn på lantliga grusvägar långt bortom mainstreamvärldens motorvägar. De har två akustiska gitarrer som kuddar och läser böcker om amerikanska inbördeskriget i skenet av gaslyktor.
Med långa mellanrum släpper de också skivor som får klockorna att stanna och börja lyssna på The Louvin Brothers. I kategorin traditionsbärare och förvaltare förtjänar de snart Polarpriset. Egentligen ska de ha två enbart för låten ”Revelator”.
Det var för övrigt Gillian Welchs ”Orphan girl” som kickstartade ”Jills veranda” när Titiyo och Jill Johnson satte sig ner och sjöng balladen i första avsnittet.
Andra säsongen av ”Jills veranda” har premiär 11 november och har en strålande uppställning: Joel Alme, Seinabo Sey, Annika Norlin, Jerry Williams, Veronica Maggio och Adam Baptiste.
Om det var svårt att ragga artister till första säsongen lär det vara betydligt lättare nu. Inom bred musikunderhållning finns det inget annat svenskt tv-program med högre status. Och var ska artister som inte vill spela teater framför tv-kamerorna annars ta vägen?
Tävlingsmomentet i Melodifestivalen skrämmer och samtalen i ”Så mycket bättre” klipps ängsligt ner till laddade signalord som får plats i webbpuffar. ”Jills veranda” vill mer.
Under ledning av den prisbelönta producenten Agnes-Lo Åkerlind visade första säsongen pedagogiskt och visuellt snillrikt hur musik bara är toppen av isberget i ett samhälle.
Genrer och låtar uppstår inte ur tomma intet utan är rotade i politik, motsättningar och klass. ”Jills veranda” hade lika kunnat handla om hiphop eller house.
Agnes-Lo Åkerlind är inte med i år, men tack vare beslutet att inkludera David Rawlings och Gillian Welch i två av programmen verkar ambitionsnivån vara intakt.
Duon har spelat två gånger i Sverige, 2007 och 2011, på Chinateatern respektive Cirkus i Stockholm. Båda konserterna var utsålda. De som var där har pratat om dem i åratal efteråt.
I den stora världen är Rawlings och Welch rariteter. Att de snart får synas i ett program som når hundratusentals svenska tv-tittare är en mycket värdefull och fin kulturgärning.
Det ska nog aldrig tas för givet.
Markus topp 3
1 ”Hello” (låt, Adele)
Det kommer, högst välförtjänt, att bli en av de mest strömmande låtarna i år. Hon sjunger om de där pinsamma telefonsamtalen som de flesta känner igen allt för väl.
2 Ulf Lundell (artist)
På samma plats där han började sin ”The never-ending farewell tour” 2008, Gävle, hade Lundell även premiär för den sista delen av den långa turnén i veckan. Han har inte varit lika bra på flera år. Och det var materialet från hösten av hans karriär, ”Senare år” och ”Club Zebra”, som brann mest.
3 ”Hitlåtens historia” (tv-program)
I morgon har ett av de mest älskvärda tv-programmen om musik på SVT nypremiär. Första avsnittet handlar om Joan Osbournes ”One of us”.