Semifinalen blir en stor skrattfest
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-03-24
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Gratulerar.
Aftonbladet kan redan nu avslöja årets humorprogram.
Trots att det inte ens sänts ännu.
Priset går till den fantastiskt smaklösa semifinalen i Eurovision Song Contest 2007.
En biosalong i Stockholm.
The Ark sitter på tredje bänk.
Resten – en brokig samling av journalister, branschfolk och Christer Björkman – placerar sig runt årets svenska schlagervinnare.
Vi ska titta på samtliga bidrag – 42 stycken – som tävlar i Helsingfors i maj. En blandning av musikvideor och liveframträden från ländernas uttagningar.
Tanken är att beta av semifinalen först.
Föreställningen börjar, jag plockar upp anteckningsblock och penna och sitter och gapskrattar i drygt tjugo minuter. Resten är hårresande.
Jag har inte varit lika rädd sen jag såg filmen ”Alien” på mellanstadiet.
Det är otäckt underhållande att se hur Lordi-effekten spridit sig över Europa.
Nu vill alla vara ett rockfreak. Eller rättare sagt en gotisk mardröm. Det är i alla fall en tydlig trend.
Bioduken fylls av damer i 1800-talsklänningar, kajal, svarta änglavingar, mörker, män med tveksamma hårdrockfrisyrer, tunga gitarrer och operafalsetter och kråkslott och stenblock och långa klor och vampyrer.
Jo, ni läste rätt. Vampyrer. Från Schweiz.
Mitt uppdrag är bland annat att hitta The Arks fem farligaste konkurrenter i semifinalen.
Det är helt omöjligt. Musiken är för dålig. De enda låtarna jag minns är Ungerns vackra soulballad ”Unsubstantial blues” och Andorras MTV-punkiga ”Let’s save the world”.
Resten ... får jag återkomma till.
De direktkvalificerade finalbidragen håller visserligen en högre standard. Men The Ark står verkligen i en klass för sig. ”The worrying kind” är ett årgångsvin bland tomma konservburkar.
Om det finns nån rättvisa där ute borde Ryssland vara gruppens enda hot.
Men jag kan givetvis ha fel. Väldigt fel.
Europa brukar ha en egendomlig smak.
Och ett skrämmande sinne för humor.