Det blir aldrig samma känsla som på Ullevi
Markus Larsson om Springsteen på Friends arena
En sak är säker:
Det blir aldrig lika bra i Solna.
Är det någon som på allvar känner sig sviken av att Bruce Springsteen inte spelar i Göteborg nästa år?
Nej, trodde inte det heller.
I så fall borde invånarna i Malmö och Östersund och Falsterbo och den relativt okända byn Ballefjong känna sig kränkta också. Mig veterligen har Da Bruce aldrig spelat där över huvud taget. (Jaja, byn Ballefjong finns inte, men ni förstår poängen.)
Springsteen brukar byta mellan riktnumren 031 och 08 ungefär varannan gång. Det är en medveten strategi. Alla ska få påsar. Och utan E Street Band brukar han även, hör och häpna, spela i båda städerna på samma turné. Wow...
Det intressanta är egentligen inte huruvida Bruce Springsteen uppträder i Stockholm eller Göteborg. Det är betydligt mer talande hur ofta han gör sina återbesök nu för tiden.
Mellan 1975 och 1995 gjorde Springsteen elva konserter i Sverige. Sedan dess har han spelat här 18 gånger på 17 år. Han symboliserar en bransch där konserter blivit en viktigare inkomstkälla än skivor.
Jag kan förstå alla som ledsnar och suckar och stönar och skäller och muttrar: ”Inte en gång till. Skona oss. Inte. En. Gång. Till.”
Jag börjar själv börjar få träningsvärk i inspirationsmuskeln, trots att jag bland vänner och bekanta betraktas som en obotlig The Boss-knarkare.
Hur många spektakulära liveshower kan karln egentligen leverera innan luften går ur musiken och konserterna och bandet?
Och med allt det sagt: det blir aldrig samma tryck, masspsykos och mahna mahna i Stockholm.
Ullevi och Springsteen har en gemensam och romantisk kärlekshistoria som går tillbaka till 1985. Friends arena i Solna är tills vidare bara ännu en konsert i mängden.
Och vi som var på den andra Ullevi-kvällen i år – lägg ner protesterna nu, det är alltid andra kvällen som gäller – vet innerst inne att den upplevelsen inte går att överträffa.
Det här är inget dataspel. Det finns inte en nivå till. Nej, nej, nej. Inte en chans. Glöm det. Jake Clemons kan bara premiärspela solot i ”Jungleland” en gång.
Konserten var helt enkelt för bra.