”Det var en fasansfull smärta”

Exklusivt i Nöjesbladet: Kim Anderzon om livet efter cancerbeskedet

Hon kunde inte äta, knappt gå och fick vård i hemmet.

– Det var en fasansfull smärta som jag inte önskar min värsta ovän, säger Kim Anderzon till Nöjesbladet.

Men efter bara två veckors strålbehandling – nu ska hon resa till Paris.

helskärm

I februari fick folkkära skådespelaren Kim Anderzon, 70, besked om att hon drabbats av cancer.

– Det här är min svåraste prövning hittills, samtidigt som jag kanske ännu inte riktigt har förstått innerbörden, säger hon.

Efter att ha lidit av ryggsmärtor en längre tid kom beskedet under skärtorsdagen – en tumör i ryggen.

– Det har aldrig funnits på kartan att jag skulle kunna bli så här sjuk, säger hon och fortsätter

– Jag har levt sunt, jag trodde verkligen aldrig att det skulle hända mig, men vem som helst kan drabbas.

Det vet hon nu.

”En fasansfull smärta”

Hon lider sedan tidigare av ischias och trodde att tumören bara var den vanliga ryggsmärtan. Men värken tilltog och till slut sökte hon hjälp.

– Det var en fasansfull smärta som jag inte önskar min värsta ovän. Jag kunde inte sova och stod knappt ut. Efter en vecka röntgade de mig och såg en förändring i muskulaturen, berättar hon.

Förändringen var en tumör som sitter vid skinkmuskeln. Sedan dess har hon fått vård i hemmet. Hon har inte kunnat sitta, inte köra bil och tvingats gå med kateter för att smärtan varit för stor för att hon skulle kunna kissa.

– Det är jättelätt att sluta att äta när man inte har matlust, men det är otroligt att övervinna det och äta ändå.

Kan köra bil igen

Efter sammanlagt elva strålbehandlingar ser det ljusare ut. Så ljust att hon på tisdag ska bege sig till Paris med kollegorna från Boulevardteaterns uppsättning ”Den skalliga primadonnan”. 

– Det blir en nöjestripp. Vi kommer att titta på ”Den skalliga primadonnan” på plats i Paris, en uppsättning som spelats där under 55 år, säger hon.

Hon har även tilldelats Teaterförbundets rättighetsbolag, Trombs, stipendium på 20 000 kronor.

Men glädjen av resan och stipendiet är ingenting mot känslan att slippa smärtan.

– Det är fantastiskt, nu kan jag köra bil igen och jag har fått tillbaka aptiten– tidigare smakade allt konservburk.

Resan till Paris blir ett steg i riktning mot tillfrisknande.

– Det betyder väldigt mycket, alla morötter är något att se fram emot. Så att det inte bara rullar på i sjukdomstöcken, alla engagemang ger ny kraft.

Dubblar strålbehandlingen

I samråd med läkare läggs nu behandlingsschemat om för att hon ska kunna resa i väg.

– Jag tar igen resedagarna genom att göra dubbla strålbehandlingar i några dagar när jag har kommit tillbaka, säger hon.

Först efter 25 dagars behandling vet man mer om hur prognosen ser ut.

– Då kommer nästa analys, det är jobbigt med all väntan. Men jag försöker att inte tänka på det just nu, jag försöker att leva här och nu.

När hon talar med Nöjesbladet har hon precis varit på sin dagliga strålbehandling på Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm. Och efter en stunds intervju gör sig tumören påmind. 

– Nu sticker det i benet och jag har fortfarande känselbortfall, jag måste gå hela tiden, det hjälper. Men mitt goda humör har definitivt inte svikit mig, säger Kim Anderzon.