Larsson: En spektakulär orkidé bland lagomsvenska krukväxter
Publicerad 2013-02-02
Nöjesbladets ständige schlagerkrönikör Markus Larsson sätter 
på alla låtar i kvällens deltävling i Melodifestivalen
1 ”Skyline”
Artist: David Lindgren
Text & musik: F Fuentes, H Nordenback, C Fast
De säger att det är en ny låt, men tingsrätten har inte bestämt sig. Danny Saucedo skulle kunna åtala ”Skyline” för stöld och inbrott. Särskilt dansbreaket, där Lindgren lyfter på sina sneakers i slow motion, känns som Danny-karaoke. I fjol snurrade David på ryggen. I år är hans gimmick klösande klofingrar. Det går säkert utmärkt att stretcha hälsenan eller bränna fett på motionscykeln till ”Skyline”. Men vem orkar lyssna på glad idrottspop?
2 ”Burning flags”
Artist: Cookies N Beans
Text & musik: Fredrik Kempe
Frida Öhrn, Linda Ström och Charlotte Centerwall har tryckt på ”paus” för sin country. ”Burning flags” är mer kontemporär och Spotify-anpassad. Eller mer vindpiskad gråbrittisk hed än Nashville. Eller mer Charlotte Brontë än Dolly Parton. Bra sak att säga vid tacobuffén: ”Hmm, det här låter som en mindre excentrisk version av Kate Bush. Pampigt värre. Skicka guacamolen, tack”.
3 ”Paris”
Artist: Jay-Jay Johanson
Text & musik: Jay-Jay Johanson
Han gör sig inte till och spelar apa för att fiska röster, direkt. Jay-Jay Johanson kompromissar inte en millimeter. Allt genomsyras av elegant rökblå minimalism. Det låter som om en fransk chanson äter romantisk Lady & Lufsen-middag med elektronisk pop. Sting skrev en gång exilballaden ”An englishman in New York”. Johansons bidrag hade lika gärna kunnat heta ”En svensk dandy i Paris”.
4 ”Gosa”
Artist: Mary N’diaye
Text & musik: J Åsgärde, M Frändå, M N’diaye
Gosa? Nej tack.
5 ”Vi kommer aldrig ...”
Artist: Eric Gadd
Text & musik: E Gadd, T Stenström, J Olofsson
”Vi kommer aldrig att förlora” är ett stilbrott för Eric Gadd. Han var en gång svensk mästare på blåögd falsettsoul. Nu satsar han i stället på radiorock. Trummorna och pianot går att härleda till otaliga namn (Hellström, Plura, Lundell). Gadd låter ungefär som Oskar Linnros pappa. Den nya rockkostymen passar inte riktigt. Den känns obekväm och felsydd. Dessutom: såna här bidrag brukar inte få många röster. Tittarna lyssnar hellre på låten på P4.
6 ”Heartbreak hotel”
Artist: Yohio Text & musik: J Fransson, T Lundgren, T Larsson, H Göransson, Yohio
Japanska popgenren visual kei har egentligen ingen motsvarighet i väst. Men fixeringen på mode, androgyn sexualitet och fantastiska frisyrer är, rent historiskt, inspirerad av David Bowie och glamrock. Yohio är scenens svenske ambassadör. Låten, som enligt ryktet hade ett dansbandsarrangemang från början, kunde ha varit giftigare. Men annars är mangafiguren från Medelpad en spektakulär orkidé bland lagomsvenska krukväxter.
7 ”Porslin”
Artist: Anna Järvinen
Text & musik: B Olsson, M Elisson
Bara texten är i det här sammanhanget en smärre chock. Anna Järvinen sjunger, med den sköraste rösten som har ställt upp i tävlingen, om otrohet och fyllebråk och kärlek som sakta vittrar sönder med tiden. ”Och du? Minns du vad som gjorde oss så bra för det gör nu inte jag.” Bergmans ”Scener ur ett äktenskap” möter en indieversion av Benny Anderssons Orkester. Melankolin är lika äkta och vacker som skärgårdsstråkarna.
8 ”We’re still kids”
Artist: Michael Feiner & Caisa
Text & musik: M Feiner, C Ahlroth
Ett aerobicspass som leds av en saxofon? Det kan inte sluta väl. Och ”We’re still kids” är, på alla sätt och vis, en seriekrock med många skadade. Ambulanserna räcker inte till. I grund och botten ett harmlöst Stureplansdisco. Men kombinationen av Caisa Ahlroths osäkerhet, Michael Feiners 80-tals-tuteri och jätteballongerna och den allmänna röran skapar ett vämjeligt saxparty. Björn Ranelid var åtminstone kul.