Leifby: Därför vill jag ha ”Äpplet” – i garderoben
Efter de två senaste ”Mästarnas mästare”-avsnitten är det nog många som önskar att de hade låtit pingisbordet stå kvar nere i källaren.
Jag önskar att jag hade Mikael Appelgren – hemma i garderoben.
Det kanske låter lite otyglat och fritzlskt men jag menar ingenting illa.
Tvärtom.
Spadfantomen lämnade oss för tidigt och det här var lika surt som när Stefan Schwarz, för någon säsong sedan, försvann efter bara något avsnitt.
Schwarz ville jag ha kvar för att jag tänkte att han skulle såga till en sandsstenskub med tänderna.
”Äpplet” ville jag ha kvar för att han är ”Äpplet”.
Socialt begåvad och navet i den här programseriens härligaste skock.
Mindre stim gör att varje deltagare får mer spelrum, dynamiken blir bättre och vi får komma lite närmare.
Appelgren har skapat skön stämning, han har gjort programmet trevligt att titta på, och (med risk för att jag återupprepar mig) hans hyllningsfilm var en av de bästa jag sett under de fem säsonger serien har rullat.
Bordtennis är en otroligt häftig tv-sport och nu fick vi det bästa från en vidsträckt karriär nedkokat i ett par fantastiska minuter.
Som EM-finalen -82.
Den borde sändas i sin helhet – varje julafton.
J-O ser ut att vara sju år gammal, ”Äpplet” några år äldre.
Den där pojkaktiga kramen efter sista bollen är så fin.
Det är inte någon kram i ordets rätta bemärkelse, men i all sin tafflighet innehåller den ändå så mycket värme, kärlek och kamratskap.
Och bollduellerna som aldrig tar slut, de som fick Jesper Blomqvist att spontanapplådera.
Det enda jag saknade var frågorna om OS.
Fick han aldrig chansen? Vad hände? Gnager det?
Det svenska pingisundret var på en sån nivå att en och samma lirare kunde vara bäst i världen – men bara trea i Sverige.
Sett till prestation var det ändå rätt deltagare som fick lämna.
Nattduellen blev den dråpligaste jag sett.
Appelgren slet till sig två stavar i en och samma rörelse – men lik förbannat missade han den som faktiskt slocknade.
Och när allt skulle avgöras hann han inte reagera.
”Äpplet” fick inte tag på något men han lyckades ändå fånga det viktigaste av allt.
Oss.