Tiden går – gamla hjältarna består
Läs Marcus Leifbys krönika
”Mästarnas mästare” är tillbaka och efter premiären i går finns det all anledning att vara både lättad och glad.
Över att Dan Corneliusson inte slog ihjäl sig direkt.
Tiden går.
Det är nästan ett år sedan Jörgen Jönsson (som ersatte twarsjuke Gunde Svan) gjorde rent hus.
Reservernas reserv, mästarnas mästare, den fjärde i ordningen.
Magnus Wislander fick kröka rygg i finalen, och vilken final det var.
Det grävdes underjordiska gångar, brinnande eldpilar skar genom den becksvarta ungerska natten och jag måste fortfarande sova med lampan tänd.
Efter att ha sett det första avsnittet av säsong fem kan vi vara ganska säkra på att vi inte kommer att bli besvikna den här gången heller.
Upplägget är detsamma som i fjol.
Tolv folkkära idrottare sover under samma tak, tävlar i konstiga grenar, grillar på balkongen och minns sina karriärer.
Två grupper, fyra program per grupp, de två bästa i varje grupp till semifinal, tre gör upp i final.
Dan Corneliusson lär inte bli en av dem.
Att han ska nå en final känns nästan lika osannolikt som att Panagiotis Soutsos tittar förbi och rengör deras pool.
Under den inledande grenen, hinderbanan på det olympiska temat, höll Corneliusson på att jämna ett antikt kulturminnesmärke med marken.
Den gamle ängeln stöp i gruset och han borde fått en extrapoäng för att han reste sig överhuvudtaget.
Spänsten, snabbheten och smidigheten som en gång i tiden hjälpte honom förbi västtyska mittbackar finns inte kvar.
Konstigt vore väl annars.
Den åtta år äldre Bernt Johansson (Corneliusson är 51) lär få det precis lika tufft.
Av alla 50-talister som deltagit i programmet är det bara Ingemar Stenmark som nått en final.
Och eftersom han är Ingemar Stenmark så vann han.
Bernt tyckte att han och Corneliusson hade haft lite ”stolpe ut” och det var ett positivt sätt att se på saken.
De gamla stötarna räcker helt enkelt inte till, de fysiska momenten är för utslagsgivande.
Men ärligt talat, skit samma.
De är våra hjältar och det är fint att ha dem med ändå.
Om de så bara snor ihop en köttfärssås – och visar oss sin hyllningsfilm.
LEIFBYS LÄCKRASTE
Det fanns en tid då det ”inte fanns någonting annat att göra än att cykla”. Det var så Bernt Johansson fann cykelsporten. Han hade tråkigt och stack ut och cyklade en mil eller två – och blev en av våra största idrottsmän. Man undrar ju vilka som ska vara med i ”Mästarnas mästare” om 25 år. Nuförtiden sitter väl alla ungdomar hemma och spelar ”Ice climber”.
LEIFBYS LAVETT
Det tog 15 minuter innan den första vinflaskan knäcktes och jag har faktiskt lite svårt för det, och då spottar jag ändå inte i glaset. Det känns som att produktionsbolagen har fått för sig att vi tittare tror att deltagarna öppnar sig mer om de har några glas vin i kroppen. Alkoholen har sina baksidor, vilket någon av deltagarna kanske kommer att vittna om senare.