De satte ton på mitt 2014
Fredrik Virtanen om sin syn på nöjesvärlden – varje måndag
Jill Johnson, Lena Andersson, First Aid Kit, Petra Marklund,
Lana Del Rey, Lykke Li, Seinabo Sey, Meghan Trainor, Amanda Jenssen ...
De ägde ut mitt 2014 – gällande lyssning och läsning.
Nästa måndag skriver jag om årets bästa film och tv.
ÅRETS BABE. Petra Marklund. Sågades men jag anser att hon var utmärkt som programledare för ”Allsång på Skansen” och jag har rätt, så det så. Så det så.
ÅRETS SVENSKA SINGLAR (i ordning)
”Silver lining”, First Aid Kit. Systrarna låter som äkta amerikaner!
”Younger”, Seinabo Sey. Internationell toppklass.
”La Belle epoque”, Kent. Poetiskt, monotont, vackert, deppigt, mitt i samtiden.
”Slå mig hårt i ansiktet”, Thomas Stenström. Fet sommarhit.
”Forever young”, Thomas Stenström. Fin uppföljare.
”Där dit vinden kommer”, Lorentz.
”Vita Bergens klockor”, Little Jinder.
”Skjut mig”, Hurula.
”Knäpper mina fingrar”, Linda Pira.
”Solna”, Titiyo.
”Gnista + gas”, Alina Devecerski.
”Santa Monica”, Thomas Andersson Wij
”Sista fajten”, Faråker.
”Ny/Snö”, Jonathan Jonasson.
”Girls”, Beatrice Eli.
”Min farsa betalade svart”, Anders
Wendin.
”Halmstad”, Linnea Henriksson.
MUSIK-TV. ”Jills veranda”, SVT, med Jill Johnson. Genreöverskridande serie där kön, klass och etnicitet korsade countrymusik. Superbt välgjord, storartat underhållande. Största scen: När Titiyo sjöng ”Color him father” med självaste Linda Martell.
BÖCKER (i ordning)
”Världen av i går”, Stefan Zweig. Blev hyperaktuell i år, 100 år efter första världskrigets början, eftersom vi ser samma läskiga nationalism breda ut sig i Europa. Zweig skildrar hur en borgerlig epok med spirande socialism kring förra sekelskiftet söndertrasades av nationalism, populism och fascism. 1942, efter två världskrig, tog han livet av sig. Han stod inte ut med barbariet. Fantastisk författare.
”Stoner”, John Williams. Kom 1965, glömdes bort och har de senaste tio åren gjort segertåg runt världen och ses nu som en bortglömd klassiker. I år kom den på svenska och – wow. En enkel mans liv kan rymma det storslagna.
”Utan personligt ansvar”, Lena Andersson. Uppföljaren till förra årets Augustprisvinnare ”Egenmäktigt förfarande” om den ständigt olyckligt kära Ester Nilsson och hennes förtjusning i kulturmän som inte ser hennes storhet på rätt vis. Väldigt roliga grubblerier om kärlek, en högintellektuell tonårsroman.
”Nätternas gräs”, Patrick Modiano. Inte ny men i år fick han Nobelpriset i litteratur med motiveringen ”för den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden och avtäckt ockupationsårens livsvärld”. Jag håller med, läsfest kallar jag det.
”Gränsbrytarna”, Erik de la Reguera om att vara flykting.
”Den andra kvinnan”, Therese Bohman. Trasslig kärlek. ”David & Goliat”, Malcolm Gladwell Populärvetenskap om det smarta i att bryta mot konventioner. Som lille David gjorde när han knäckte store Goliat med en sten i huvudet. Inga muskler i världen står emot det.• ”Vi”, Dave Nicholls. I stil med ”En dag”. • ”Tänk som ett freak”, Steven Levitt och Stephen Dubner. Roligt om ekonomi. • ”Visenterna”, Ulf Lundell. Ilsket och glatt. ”De svenska riskkapitalisterna”, Carolina Neurath och Jan Almgren. Deppigt om ekonomi. ”Lärdomar”, Ingvar Carlsson. En mycket klok man. ”När Bob Dylan mötte John Lennon”, Stig Hansén. Kåserier.
MUSIK-TV II. ”Så mycket bättre”, TV4. Svag säsong som bara lyfte under Carolas dag – men vilket lyft! – och när Orup tolkade ”Främling”. Ändå är det ännu bättre än all annan underhållnings-tv. Bäst var Amanda Jenssen och Love Antell. I helt fel sammanhang var Kajsa Grytt, som sågades av både kritiker och publik och ställde in en turné efter ”insikt om att vara oönskad”. Vissa artister passar inte i svenneteveprogram men det är bra att TV4 försöker bredda sig genom att vara smala. Det gäller bara för artisterna att orka hantera den moderna tyckerividrigheten.
HIT. ”All about that bass”, Meghan Trainor. Överlyckan varje gång den dök upp på radio. Överlyckan!
MUSIK-TV III. ”Tack för musiken”, SVT. Niklas Strömstedt kan spela gitarr, han kan prata och han kan tänka. Jag drömmer om att han gör en säsong på, säg, en torsdagskväll, där smalare kunde få plats. Jill Johnsson och Peter Jöback hade då kunnat vara Marie Bergman och Niclas Frisk. Missa inte Mauro Scocco 2 januari!
BLOGG. ”Badger’s drift”, Ulf Lundell. Mästaren började förra veckan och lär hålla på, får jag känslan av. Han har redan hotat att dra tillbaka ”Öppna landskap” om Sverigedemokraterna får 20 procent i extravalet. För då finns inga öppna landskap kvar.
P1-SOMMARPRATARE. Christian Falk, Athena Farrokhzad, PewDiePie, Po Tidholm och Jesper Rönndahl. SVT-avläggaren borde läggas ner, varumärket trivialiseras och urvattnas.
ÅRETS ALBUM ( i ordning)
”Ultraviolence”, Lana Del Rey. The queen of trippop.
”A new testament”, Christopher Owens (popgospel).
”I never learn”, Lykke Li (svensk rock).
”Strong feelings”, Doug Paisley (country, finns inte på Spotify).
”Lost in the dream”, The war on drugs (flanellrock).
”The river and the thread”, Rosanne Cash (comeback från countrykungens dotter).
”Stay gold”, First Aid Kit.
”Vi är människorna våra föräldrar varnade oss för”/Betongbarn”, Hurula (svensk rock).
”Kärlekslåtar”, Lorentz (svensk pophiphop).
”Länge leve vi”, Ison & Fille (svensk hiphop).
”Blank projekt”, Neneh Cherry (svensk minimalism).
”Have fun with God”, Bill Callahan (dubpop).
”Le för kameran”, Simon Emanuel (svensk hiphop)
”Carter girl”, Carlene Carter (Rosanne Cashs bonuscountrysyster).
”Sheezus”, Lily Allen (pop).
”Terms of my surrender”, John Hiatt (rotrock).
”Caramba”, Guldgossen (svensk pop).
KONSERT. Håkan Hellström, Ullevi. Tjena.
SOPA. Ed Sheeran. Årets mest spelade artist på Spotify. Smaken är som baken, bajsig.