Brigitte Bardot – myten om henne lever vidare genom ny tv-serie
Lika älskad som omstridd ● Stjärnans liv skildras i tv-serie ● ”Utmaning att hitta sårbara Brigitte”
Uppdaterad 2023-07-10 | Publicerad 2023-06-12
Frankrikes president kallade henne för ”landets viktigaste export”.
Brigitte Bardot var 1950- och 1960-talens stora sexsymbol. Lika älskad som omstridd, för att hon utmanade den tidens sexualmoral.
Här är historien om hennes liv. Och så har vi träffat skaparna av och hon som spelar huvudrollen i tv-serien ”Bardot”, just nu aktuell på SVT.
Brigitte Bardot växte upp i en högborgerlig katolsk familj i Paris. Pappan var ingenjör och framgångsrik företagare. Mamman dotter till en direktör för ett försäkringsbolag. Hon var väldigt mån om att dottern skulle umgås med ”rätt” vänner. Och det var hon som såg till att dottern dansade balett och redan som 15-åring blev fotograferad för modetidningar.
Mamman tog också med henne på provfilmningar och det var då som Brigitte träffade blivande filmregissören Roger Vadim (1928–2000) och blev förälskad i honom. Pappan insisterade på att de inte fick ha något ihop förrän hon hade fyllt 18 och de kunde gifta sig.
Som den revoltsugna tonåring Brigitte var, struntade hon fullständigt i pappans regler. Med jämna mellanrum smög hon upp till det sunkiga vindsrum som Vadim hyrde under Paris takåsar.
19 år gammal promenerade hon omkring i bikini på stranden i Cannes under filmfestivalen. Bilderna på henne skapade myten om de lättklädda, unga och vackra kvinnorna på filmfestivalen.
Alla ville se ut som Bardot
Brigitte Bardot blev snabbt en modeikon. Bikini blev ett inneplagg och tusentals tjejer i Bardots generation ville skaffa sig samma lite rufsiga frisyr och gå omkring i jeans.
Och även om hon hade gjort några små filmroller tidigare, förändrades allt med Roger Vadims debutfilm ”Och Gud skapade kvinnan…” 1956.
Historien om en sexuellt frigjord 18-åring i Saint-Tropez på franska rivieran tog hela världen med storm. Producenten Raoul Lévys (1922-1966) snilleblixt att sälja in filmen till den amerikanska marknaden, där den blev censurerad på grund av naken- och kärleksscenerna, gjorde att den fick enorm uppmärksamhet.
Den blev inte mindre av att Bardot fick ihop det med sin motspelare, en ung Jean-Louis Trintignant (1930–2022), som då var gift.
Skandal, förstås.
Å ena sidan fick Brigitte Bardot uppleva hur det runtom om i världen anordnades tävlingar där unga tjejer gjorde sitt bästa för att se ut som henne.
Å andra sidan tvingades hon möta franska kvinnor i verkliga livet som skrek ”hora” och ”slampa” efter henne för att hon ”stulit” en gift man från en annan kvinna.
Och så skulle det vara under de närmaste åren. Brigitte hade en förmåga att förvrida huvudena på sina motspelare och hon brydde sig inte ett dugg om huruvida de var gifta eller singel.
Karriärmässigt gick det bra för henne. ”Den syndfulla leken” (1958) där hon spelade mot legendaren Jean Gabin (1904–1976) blev en ännu större succé och fick bra recensioner. Nu var hon Frankrikes bäst betalda skådespelerska.
Filmen tävlade i Venedig-festivalen. Blev utan priser och Jeanne Moreau (1928–2017) och Sophia Loren prisbelönades för andra filmer. Men det var inget snack om saken:
Största stjärnan i Venedig var Brigitte Bardot!
Kär i motspelare – igen
Året efter gjorde hon ”Babette på krigsstigen”, ett andra världskrigsdrama. Första filmen efter genombrottet där hon inte behövde ta av sig kläderna.
Ännu en gång förälskade hon sig i motspelaren, Jacques Charrier. Och med honom blev hon gravid. Hon försökte förgäves, och i hemlighet för den blivande pappan, göra abort. Så småningom födde hon sonen Nicolas 1960. Trots att de då var gifta, blev inte sonen något som höll dem samman. Tvärtom. Hon var en i högsta grad frånvarande mor. Lät en anställd kvinna ta hand om sonen. Dels för att hon inte ville, dels för att hon kastade sig in i sin karriärs allra bästa roll, i Henri-Georges Clouzot-filmen ”Sanningen” (1960), där hon spelar en kvinna anklagad för att ha mördat sin älskare, spelad av Sami Frey.
De blev, inte oväntat, ett par under inspelningen.
Tidningarna frossade i skandalskriverier. Paparazzi-fotografer belägrade den våning i Paris och de hus Brigitte hade i Saint-Tropez och Cannes. En av hennes närmaste anställda sålde dessutom i smyg hemligheter om henne till media, som hade strålande tider. Flera höga tidningschefer erkände i efterhand att Brigitte Bardot – eller B.B. som blev rubriknamnet – höjde upplagorna rejält.
Intresset minskade inte direkt när Charrier och Frey drabbade samman i ett slagsmål inför fotograferna. Eller när Bardot försökte begå självmord. Det var för övrigt inte första gången.
Serien ”Bardot” visas på SVT
Allt detta skildras i tv-serien ”Bardot” som redan finns på SVT Play och har premiär i tablå-tv i SVT2 onsdag 28 juni.
Duon bakom tv-serien är mor och son Danièle och Christopher Thompson. Hon 81 år, han 56 år. Båda två är skådespelare, manusförfattare och regissörer till åtskilliga filmer och tv-serier. ”Bardot” har de gjort tillsammans.
Varför ville ni göra den här tv-serien?
– När vi blev tillfrågade, insåg vi att det var en fantastisk historia om hur en tämligen vanlig ung tjej får ett extraordinärt liv genom mötet med ett par män i filmbranschen, säger Christopher, när jag träffar dem i Paris när Unifrance har bjudit in utländska journalister för att träffa franska filmskapare och skådespelare.
– En sak som slog mig när jag gjorde research var att det fanns mycket kvinnlig frigörelse även på 1950-talet och att Bardot verkligen gick i spetsen för det. Och att hon fick lida för det, säger han.
Bardots reaktion: ”Inte det minsta nyfiken”
Danièle har ju många år i branschen och träffade Brigitte Bardot några gånger tidigt i karriären. Hon säger att de tog kontakt med henne inför att serien skulle göras.
– Vi ville bara att hon skulle veta om det. Hon svarade bara att hon inte brydde sig, hon var inte det minsta nyfiken på vad vi skulle göra, säger hon.
Det var förstås extremt viktigt att hitta rätt skådespelare till huvudrollen. De provfilmade väldigt många, innan de hittade Julia de Nunez, nu 23 år.
– Hon var inte bara bra skådespelarmässigt, hon är ju även lik Bardot, det var ju en förutsättning också, säger Danièle.
”Stoppad på gatan”
Julia själv säger:
– Genom åren har jag ibland till och med blivit stoppad på gatan av folk som sagt att jag ser ut som en ung Brigitte Bardot. Så då blev jag nyfiken och kollade in några av hennes filmer och lyssnade på hennes skivor.
– Utmaningen att spela henne var att gå bakom mediabilden, att hitta den mer sårbara Brigitte.
Tv-serien ”Bardot” slutar 1960. Varför så tidigt?
– Där tog ett kapitel i hennes karriär slut. Vi får väl se om det blir någon fortsättning, säger Christopher lite hemlighetsfullt.
Fast jag tvivlar. Det känns snarare som om tv-serien vill behålla myten Brigitte Bardot och slippa berätta vad som hände sedan.
Hon var kvar i rampljuset flera år till. Men till exempel ”Shalako” (1968) floppade, trots Sean Connery (1930–2020) i den andra huvudrollen. En skådespelare vars inviter hon nobbade med motiveringen ”jag är ingen Bond-brud”.
Hon lade skådespelarkarriären på hyllan innan hon fyllde 40 år.
Hon gjorde även flera album med musik, med älskarna Sacha Distel (1933–2004) och Serge Gainsbourg (1928–1991). Med den sistnämnda gjorde hon originalet till sexlåten ”Je t’aime… moi non plus”, som blev en världshit när han spelade in den på nytt med Jane Birkin.
Djurrättsaktivist
Det blev ett kändisäktenskap till, med stenrike tyske playboyen Gunter Sachs (1932–2011).
Nu är hon 88 år och bor i Saint-Tropez. Sonen växte mest upp med sin pappas familj. Brigitte är sedan 1992 gift med Bernard d’Ormale, tidigare rådgivare för National Front. Och förutom att hon hela sitt vuxna liv varit en engagerad djurrättsaktivist, även där stundtals omstridd, har hon annars hamnat långt ut på den politiska högerkanten och uttalat sig emot både muslimer och homosexuella.
Så kanske är det trots allt bättre att minnas myten Brigitte Bardot, som den skildras i tv-serien…