Elin Anna Labba hjälper oss begripa mer om Sverige

Kristoffer Bergström

Det är ingen samisk trend som råder.

Det är en ofantlig kunskapslucka som håller på att täppas till.

Det är Elin Anna Labba som hjälper oss komma ikapp.

helskärm

Det är lätt att inbilla sig att samisk kultur är på modet i svenskt kulturliv. Linnea Axelsson prisas för ”Ædnan”, Amanda Kernell applåderas för ”Sameblod”, Maxida Märak bjuds in till ”Så mycket bättre” och Mats Jonsson utforskar sitt samiska arv i senaste serieboken.

Sanningen är snarare att vi lidit ett ohyggligt underskott på samiska historier och att nuvarande nivå alltjämt är låg men börjar närma sig det acceptabla.

Om det vore tal om ett överflöd, så svara på hur länge har du känt till skogssamernas existens? Vad är ett lappskatteland? Ett skoband?

För mig är det som att en garageport öppnats de senaste åren. Jag hade inte fattat hur lite jag fattat, vilka pärmar som väntade därinne, vilka historier jag behövde tillgodogöra mig. Tänk att de var så begripliga, så vardagliga, så omvälvande.

Elin Anna Labba är min bästa lärare. Hennes farfar tvångsförflyttades 1920, han var en av alla som förväntades “försvenska sig”, tvätta bort sin kultur, skrubba bort sig själv.

Labbas bok “Herrarna satte oss hit” fick Augustpriset 2020 och det är noll procent originellt att låta henne sommarprata, men precis lika viktigt för det.

Författaren är ingen bländande radioberättare, men lektionerna sipprar in i mig, fjällsyran och riporna, orden jag varken kan uttala eller stava. Det mänskliga i att bli stolt över att få beröm för sin kolt för att snart grubbla över varför den ses som en folkdräkt, något nästan musealt, när killens kavaj aldrig gör det.

Jag skriver den här recensionen på flyget hem från OS i Tokyo, svävande i det ryska luftrummet, och förundras över hur ovan flygkartan ter sig när den vrids och Sverige hamnar utanför blickfånget, blir något avlägset i skärmkanten med Kalmar som enda utmärkta staden.

Sådant är Elin Anna Labbas sommarprat. Perspektivet vrids för en kille uppvuxen vid Vätterns sydspets. Jag kan inte tänka mig något nyttigare.

Snabbguide:

Skrytkvot
Skvallervärde
Känslostyrka
Humornivå
Åh fan-faktor

Första meningen:

– Enna, min mamma, drömmer om en orm.

Sista meningen:

– Vi ska åka nu.

3 typiska låtval:

Tom’s Diner – Suzanne Vega

Jåhkåmåhkke - Maxida Märak

Vuortjis – Jörgen Stenberg