Nu låter Uffe som ABBA

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Fredrik Virtanen har lyssnat på nya Lundell-plattan

Inga överaggressiva gitarrer, ingen statisk bluesrock, inget grötigt ljud.

Den 25 maj kommer ännu ett brev från bäste vän.

Och Uffe vill sprida glädjen igen.

Ulf Lundell är tillbaka hos det maffiga, välproducerade soundet från ”Evangeline”, ”På andra sidan drömmarna” och det bästa från ”Ok baby ok” (som ”Alperna” och ”Den här himlen lite till”).

”Högtryck” - som jag som enda journalist har hört sex spår ifrån, tack så mycket - är en glädjeberusad vårversion av ”Vinterland” .

I ”Människa med människa” sjunger Uffe om poeterna Shelley, Byron, Taube och kvinnor med solbrun hud och lånar både halva orgelslingan och tonträffen från Abba:s ”Does your mother now”.

Ja, du läste rätt.

Uffe låter som Abba. Som Uffe-Abba.

Ringvägens Leonard Cohen gör faktiskt också en somrig reggae, ”Kärlek på stan”, komplett med dubbade trummor, slidegitarr och oljefat, och det funkar. Faktiskt bättre än de typiska 2000-talslundelliga halvtemporockarna ”En bättre värld” och den ”Dummaste jäveln i världen”.

Ett riktigt glädjeskutt

I ”Öppen väg, öppen bil” sjunger vår man från Södermalm ”som en reggae med Peps” men det rör sig om upplyftande, lätt trögflytande, landsvägsrock med Clarence Clemons-saxofon och Bruce Springsteen-biltuta.

Singeln ”Vitt regn” korsar ”Utanför murarna” med ”Ingens kvinna” och Jayhawks ”Tailspin”. Vi älskar Uffes munspel, men det är baksidan ”Alla hjärtans dags blues”, en Thea Gilmore-cover som inte kommer att finnas på skivan, som är det verkliga glädjeskuttet där.

Kransen i midsommarstången är dock inledningsspåret ”Om det här är vintern” (måste våren vara på väg), som om ”Gå ut och va glad” stämt möte med U2:s dynamik och Teenage Fanclubs krispiga gitarrer.

Läs mer:

Fredrik Virtanen