”Kvinnor vill ha en smäll”

Sean Connery anklagas för att misshandlat sin förra fru

LONDON

Connerys karriär hade stått och stampat i flera år.

Plötsligt fick han sitt genombrott.

År 1962 gjorde han rollen som ­James Bond i den första filmen om den brittiske 007-agenten, ”Dr No”, och plötsligt förändrades allt.

Diane Cilento följde det från nära håll.

Hon hade träffat Connery fem år tidigare. Nu var de nygifta.

Berömmelsen gjorde att maken förändrades och de sågs allt mer sällan.

– Jag sticker och spelar golf, och det är bäst för dig att du har middagen klart när jag kommer tillbaka, sa han enligt dåvarande hustrun.

Äktenskapet tog slut 1973.

Nu, 32 år senare, skriver Cilento sin självbiografi där hon ger bilden av att Connery både hotar och slår sina kvinnor.

Medan publiken såg Connery bekämpa internationella skurkar i rollen som James Bond pågick en ständig kamp i stjärnans hem.

– Sean kommer från en skotsk arbetarfamilj och var inte beredd att hantera det kändisskap som följde med rollen som ­James Bond, säger Cilento i en intervju med Sunday Times.

”Det är rena fabrikationer”

När paret träffades var Cilento den mest framgångsrika av dem två. Hon nominerades bland annat till en Oscar för sin roll i filmen ”Tom Jones”.

– Det gjorde inte Sean glad.

– För utomstående var jag säkert den mest avundsvärda kvinnan i världen. Men det var obehagligt. Han blev machoikon, ett rykte han skulle leva upp till.

Connery spädde på myten om sig själv. 1965 läckte det ut en story om att han misshandlat Cilento när de var i Spanien för att spela in filmen ”The Hill”.

– Jag är så trött på att läsa dessa skräckhistorier om mig själv. Det är rena fabrikationer, rasade den då 35-årige Connery.

Bara några månader senare ställde han upp i en intervju med magasinet Playboy.Då sa han så här som sin syn på kvinnor:

– Jag kan inte tycka att det är något särskilt fel i att slå en kvinna. Men jag rekommenderar inte att man slår henne som man slår en man.

1992 intervjuades han av Vanity Fair och stod fast vid sin åsikt.

– Ibland är där kvinnor som driver saker till sin spets. De är ute efter en konfrontation. De vill ha en smäll.

– Att slå en kvinna är inte det grymmaste man kan göra mot henne. Det är mycket grymmare att skada någon psykologiskt, att försätta dem i ett tillstånd där de verkligen börjar hata själva.

I slutet av 2003 tog Cilento del av utdrag ur en planerad självbiografi av Connery.Hon bestämde sig då för att skriva ett öppet brev till tidningarna i sitt hemland Australien.

– Jag vill upplysa om att jag lämnade Sean Connery efter att han slagit mig i ansiktet med knytnävarna. Jag kände aldrig likadant för honom efter att han slagit mig, även om vi återförenades flera gånger, skrev hon.

”Nu får det vara nog”

Sean Connery valde att svara på Cilentos öppna brev i en intervju i Paris-Match tillsammans med sin fru Micheline.

– Nu får det vara nog. Jag har aldrig skallat någon och jag har aldrig låst in henne för att hindra henne från att skriva böcker, vilket hon försöker få folk att tro, sa han.

– Om jag var det monster som de påstår, tror ni då att Micheline hade varit kvar hos mig efter 25 år?

Han har inte mycket till övers för Cilentos trovärdighet.

– Hon har också sagt att jag har ”Diane forever” tatuerat på armen. Sanningen är att det står ”Scotland forever”.

– På 1960-talet gjorde jag en intervju med Playboy där jag citerades ”du kan skada en kvinna mycket mer genom psykologisk tortyr än med en smäll”. Allting härrör från det.

Micheline försäkrade att hon aldrig blivit slagen av sin make.

– Skojar du? Om han gav sig på mig skulle jag döda honom. Han är väldigt otålig och blir förbannad över småsaker, men det varar bara i 20 sekunder, sen är det över.

De två kvinnor som varit gifta med Connery ger alltså två vitt skilda bilder av honom.

Klart är att många känner sig brända efter att ha korsat den hetlevrade skottens väg.

Det sägs att han själv är stolt över att ingen annan i branschen har stämt så många filmbolag som han själv.

Under 1980-talet ska Connery har lämnat in i genomsnitt tre stämningar per år mot före detta kollegor och samarbetspartners.

På senare år har han haft ett bråk med sina grannar i New York och tvistat om vem som ska hjälpa honom skriva en självbiografi.

Om det över huvud taget blir någon.

En sak är säker – världen går miste om en intressant berättelse om han väljer att lägga ner projektet.