Sarah Polley är ett namn att räkna med
Läs Jan-Olov Anderssons krönika
Äras den som äras bör.
På den internationella kvinnodagen hyllar jag Sarah Polley.
Det våras för dokumentärfilmen.
Efter mer än ett halvår har Malik Bendjellouls Oscars-vinnare ”Searching for Sugar man” åter gått in på biotoppen – trots att filmen finns på dvd. Fram till och med söndag pågår Tempo Dokumentär Festival i Stockholm. Mängder av intressanta kort- och långfilmer, besök, seminarier och fester.
En av de allra bästa filmerna har gjorts av just Sarah Polley.
Den 34-åriga kanadensiskan är mer känd som skådespelerska. I cineastkretsar för independentfilmer som ”Exotica”, ”Ljuva morgondag” och ”Go”. Hos en bredare publik för Zack Snyders nyinspelning av zombiefilmen ”Dawn of the dead” för nio år sedan.
Men även om hon har huvudrollen i Wim Wenders kommande film, tycks hon allra mest brinna för att göra sina egna filmer.
I fjol kom den ljuvliga och högst originella romantiska komedin ”Take this waltz” med Seth Rogen och Michelle Williams.
Dokumentären ”Stories we tell” (visas lördag/söndag) skildrar hennes egen familj. Hur hennes 42-årig mamma tänkte göra abort, men ångrade sig i sista stund och senare födde sladdbarnet – Sarah Polley – som i vuxen ålder börjar nysta i varför hon nästan inte blev till och då avslöjar en rad familjehemligheter.
Intervjuer, arkivfilmer, återskapade scener, reflektioner kring vem som har rätten att berätta vad om en familjs liv… till sist har man fått en nästan total inblick i familjen Polley. Ja, utom Sarah själv, kanske, men undrar om inte ”Take this waltz” ändå var ganska självbiografisk. Att Michelle Williams var regissörens alter ego.
Med tanke på att hon förmått göra så engagerande och tankeväckande filmkonst av sitt eget liv, kan vi nog räkna med att Sarah Polley fortsätter att vara en våra viktiga filmmakare i åratal framöver.
”Stories we tell” har Sverige-premiär 28 juni.